Glömmer aldrig

Det finns en sak jag aldrig kommer att glömma. Och det är stunder som denna ni ser på kortet. Dotter som vilar i pappas famn. Som bondar med sin pappa. Dom skapar ett band som håller för evigt. Såhär har Micke legat med alla tre tjejerna. Såhär har de myst och riktigt öst kärlek mellan varandra. Det är någonting äkta, helt enkelt. Går liksom inte att fejka någonting sådant.

Familjen

Älskade, tokiga, galna och helt underbara familj. Nära till skratt. Nära till glädje och spring i benen. Så underbart att vara mamma till dessa tre. Så underbart att vi fem är en familj. Det känns verkligen skönt att vi fick en liten avstickare den här helgen. En liten weekend mitt i allt. Det kändes riktigt bra också, att slippa alla krav på matlagning och diskande för en liten stund. Det gjorde att min stressnivå sjönk flera steg direkt.

Nu har vi kommit hem till Jönköping igen. Tjejerna nattas och vardagen börjar om igen imorgon. Jag jobbar hela dagen känns det som (07.00-16.00) och Micke blir hemma med tjejerna. Men denna veckan jobbar jag bara onsdag-fredag, ledig helg på det. Så skönt!

Två blir tre!

Igår kom detta upp i min app (TimeHop) och jag fick massor med flashbacks. Hur jag mådde illa och spydde på morgonen med Samantha och Mary som funderade på vad som skedde med mig. Jag fick jobb på sjukhuset som vårdbiträde den sommaren med så vissa morgnar var riktigt besvärliga.

När jag skulle göra rutinultraljudet med Ebba så hade jag först jobbat dagspass och sedan kom jag tillbaka på kvällen för att jobba en vaken natt. Då jag nästkommande morgon gick av mitt pass hade jag en timme tills ultraljudet skulle gå av stapeln, den tillbringades i personalens vilorum och sedan direkt efter ultraljudet åkte jag till skolan och var där hela dagen tills tjejerna hämtades på förskolan. Ett dygn av jobb, skola och massor av järn i elden.

Barnens gudfar

Efter att ha varit inne i Stockholm i drygt två timmar är vi nu på väg tillbaka till Norrköping. En resa väl värd både tullkostnader och tiden i bilen då vi fick träffa tjejernas Gudfar. Alla tre har samma gudfar och det är vi väldigt glada över att han tackat ja till. Tjejerna såg riktigt fram emot att krama honom och då de fick syn på honom sprang de som galna fram och kramade honom – mitt på Medborgarplatsen. Efter en glass och McDonalds vände vi kosan mot Norrköping igen.

Önskar verkligen vi bodde närmare honom. Det ger så mycket glädje både för oss vuxna och för barnen när vi ses.

Semester

Nu har vi haft en mysig hotellfrukost här i Norrköping och ska ganska snart åka iväg till Stockholm för en dag där. Tjejerna älskar flygplan så vi ska till Arlanda och titta på flygplanen där. Förhoppningsvis hinner vi även att träffa tjejernas Gudfar.

Igår var mellantjejen, Mary, på kalas för en av hennes förskolekompisar. Hon tyckte det var roligt på plats men även väldigt obekvämt då det var många vuxna där. För många enligt henne. På grund av den känslan hade hon sin tårtstund vid ett fönster så att hon kunde stänga ute allt annat stim bakom henne och bara titta ut på naturen.

Annicas värld

Det här är min värld. Det här är min plats i livet. Välkommen till min sfär. Jag heter Annica och i min värld finns det massor som cirkulerar. Jag är 27 år gammal och detta är mitt sjunde år som gift, jag är även trebarnsmamma. Mina barn, som alla är flickor, är mina ögonstenar.

Jag är syn- och hörselskadad, har Turners syndrom och är fullt teckenspråkig. Jag älskar fotografering och att läsa böcker samt att släktforska. Ni kommer att märka mycket av dessa saker i min värld.

Nu allra först väntar en semester i Norrköping med min familj, maken Micke och barnen Samantha (5 år), Mary (4 år) och Ebba (2 år). Vi kommer även ha en heldag i Stockholm nu under denna semester. Häng med in i min värld och förundras över alla mirakel vi ser i vardagen.