Att vara en förälder 

Jag undrade innan jag blev gravid för första gången hur det skulle vara – att bli en förälder. Hur skulle jag som människa förändras då och hur skulle mina tankar och åsikter ändras? 

Men så fort jag fick syn på det där plusset på stickan och fick veta att jag var gravid. Då blev jag mamma känslomässigt. När sedan Samantha föddes så flyttades mitt hjärta och bor nu utanför kroppen. Så fort tjejerna gör illa sig, är ledsna eller upplever något som de tycker är jobbigt så är det ungefär som om en kniv skärs runt i min mage, någon som tar mitt hjärta för att  hoppa och stampa sönder det. Det är hemskt att uppleva sorg, förtvivlan, saknad och ilska ur ett barns perspektiv – men nu såhär i efterhand så är det helt klart värt det då man får så mycket mer i kärlek, lycka, skratt, kramar och deras fulla tillit till en som förälder. 

Jag älskar dem så otroligt mycket och det är dem jag lever för. De är mitt allt. Hoppas att de vet det. 

Författare: Annica

26 åring som har syn och hörselskada, samt Turner syndrom. Är gift och har tre mirakel till döttrar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *