Att vara ”the bigger person”

Idag hände någonting jag inte förutsett tidigare skulle ske. Micke har pratat om det så länge men ändå aldrig orkat/riktigt velat ta tag i saken. Men idag, från ingenstans så beslöt han sig för att ta tjuren vid hornen. 

Det hela började med att jag berättade för Micke att Samantha börjat fråga efter sin farfar, om han levde och i så fall var. Jag förklarade att han bor cirka en 20 minuter ifrån oss men att hennes pappa och farfar har bråkat för länge sedan och inte setts sedan dess. Hon frågade varför och sa sedan lätt att hon ville träffa farfar. Micke tog åt sig detta. Letade upp honom på Facebook, men när vi åkte runt idag åkte han helt plötsligt mot hans pappas adress. Parkerade bilen, tog med Samantha och gick till farfars bostad. Ingen var tyvärr hemma. Men att Micke tagit detta första steg – det känns så otroligt bra och stort. Men som han sa efteråt att han gör det absolut inte för sin egna skull – det är helt och hållet för barnens skull. De vill träffa honom och då ska de få en möjlighet – trots deras brutna relation. Han var verkligen the bigger person idag. En annan dag ska vi få till en träff, med barnens farfar. 

Författare: Annica

26 åring som har syn och hörselskada, samt Turner syndrom. Är gift och har tre mirakel till döttrar.

1 reaktion till “Att vara ”the bigger person””

  1. När jag var barn så letade jag o en kompis reda på hennes farfar som varit frånvarande ända sedan kompisens pappa var riktigt liten. Vi ringde upp alla som var namne till honom ocj kom tillslut till rätt farbror! Han tog det hela på ett bra sätt, de brevväxlade lite och skickade kort till varandra-strax innan han dog fick hon ett halsband m sitt namn ingraverat på posten. Far och son återtog dock aldrig kontakten. Men det betydde mkt för min kompis att hennes farfar visade omsorg för henne!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *