Sista kramennågonsin 

Idag, för fyra år sedan, är det sista gången som jag kramade om min pappa. Andra och sista gången Samantha fick vara i hans famn. Sista gången som vi träffades. Jag… jag saknar honom så otroligt mycket. Det är över ett år sedan han dog men samtidigt… Känslan av saknaden och sorgen är lika stor än. Smärtan av förlusten är ofantlig. Tårarna rinner nedför kinderna och jag är knäckt. Än en gång slås jag av alla känslor. Saknaden. Sorgen. Besvikelsen över att inte hunnit ta farväl på riktigt. Inte fått ge dig en sista kram. Inte heller fick jag möjligheten att se dig efter att du dött, för ett sista farväl. På så sätt känns allt overkligt. Mer… som en dröm alltihop. 

Författare: Annica

26 åring som har syn och hörselskada, samt Turner syndrom. Är gift och har tre mirakel till döttrar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *