Sju dagar i sträck

Nu har jag jobbat sju dagar i sträck. Från fredag till fredag. 37 timmar totalt. Sena kvällar, ibland tidiga morgnar. Mycket spring och mycket att hinna med på arbetspassen. Men mycket skratt och härliga kollegor. Det känns skönt att tillföra någonting i en arbetsmiljö – det känns skönt att få göra något vettigt med tiden man har till förfogande. Det känns skönt att få göra en förändring i någons liv.

Men nu är jag trött. Jag som faktiskt aldrig har tyckt om kaffe och därmed aldrig dricker det – har fått dricka det två dagar på raken nu för att ens få energi till att klara arbetspassen – med följd att inte kunna somna på kvällarna.

Nästa vecka påbörjar jag ett vikariat som är till den sista september. Vilket känns riktigt skönt att jag har fått jobb – där de verkligen trivs med det jag gör och att de är nöjda med min arbetsinsats så mycket att de bara efter 2 veckor frågade om jag ville ha ett längre vikariat. Jag har valt en procentsats på 82%, dvs inte heltid. Men, med tanke på Mickes resor, hans tider och liknande så kändes det bäst också vad gäller barnen, hemmet och allt runt omkring. Jag vet redan att jag kommer få det grymt härligt i sommar. Att barnen kommer ha det bra där de är och att de helt enkelt kommer att vara tokigt nöjda över att få vara på nattis. Dit har de längtat. Det var ett äventyr för dem ifjol som de vill återuppleva nu.

Författare: Annica

26 åring som har syn och hörselskada, samt Turner syndrom. Är gift och har tre mirakel till döttrar.

Kommentera