Skilsmässobarn men ändå inte 

Från klass 6 känns det som om jag vore ett skilsmässobarn, men samtidigt inte. Mina föräldrar förblev gifta. Alla barnen var skrivna hemma och allt sådant. Men det var det året som förändrade allt. Innan dess hade jag haft nära till skolan (en specialskola för döva och hörselskadade). Då hade det varit taxi till/från skolan direkt före och efter skoldagen. 

Men det som förändrades var att vi som familj flyttade norrut igen. Så att det blev 40 mil till min skola. De, mina syskon, fick börja förskola och skola väldigt nära bostaden. Jag fick kliva upp 4 på måndagsmorgonen, klockan 5 kom taxin och jag fick åka i en timme, byta till en annan taxi (ett tag var det i Skellefteå bytet av taxi skedde, men sedan blev det i Lycksele). Den andra taxin körde mig till Umeå. Där väntade en abonnerad buss som tog oss till skolan. Umeå var en mötesplats för de som åkt norrifrån (Luleå och norröver fick åka flyg till Sundsvall och sedan med vaktmästaren in till skolan). Vi mötte även upp en del elever utmed vägen till skolan. Vi var framme vid 11-tiden. För de lägre årskurserna var det lunch direkt, för högstadiet var det en samling i klassrummet först innan lunch. 12-12.15 började den vanliga skoldagen och pågick till 15.00/15.30. Likadan resa men tvärtom på fredagar, direkt efter lunch. Jag var hemma hos familjen vid 18-19 på kvällen. 

Hit kom alla taxibilar och bussar. Man ser även i den bortre delen lågstadiet, matsal och kök samt i den närmaste delen administration och teckenspråkslokalerna. 

Detta är på andra sidan den byggnaden på första bilden. Längst ner, närmast kameran är det hemkunskapen. Sedan kommer delar av mellanstadiet, administration och teckenspråkslokalerna. Den vita byggnaden innehåller bibliotek och personalsmatsalen. 

Skolgården. Många minnen som skapats här. 

Skolbyggnad nr 2. Bakom den (nakna) statyn har vi idrottssalen samt en aula. I tegelbyggnaden har vi omklädningsrummen till idrotten, syslöjden, träslöjden, bildsalen, kemi och biologi, tekniken och delar av mellanstadiet och så högstadiet. 

Jag är inte ett skilsmässobarn i den bemärkelsen att mina föräldrar är skilda. Men jag är ett skilsmässobarn då jag varje vecka fick packa väskan. Varje vecka fick jag säga hejdå till familjen. Varje vecka fick jag känna saknaden. Men även en känsla av att inte höra dit, att inte känna sig hemma när man kom hem. Att borta blev hemma… Alla dessa timmar som jag tillbringade på resande fot mellan skolan och familjen. Och då var det bara halva skoltiden. Finns de som åkt såhär från årskurs 1. 

Författare: Annica

26 åring som har syn och hörselskada, samt Turner syndrom. Är gift och har tre mirakel till döttrar.

8 reaktioner till “Skilsmässobarn men ändå inte ”

    1. Det var ett elevhem. 5-6 elever i ett helt vanligt hus, med egna rum och sådant. Personal som lagade maten, läste läxor med oss, körde oss till aktiviteter och allt sådant som föräldrarna vanligtvis skulle gjort. De blev så nära oss i vår vardag att de blev som mina föräldrar. Har ofta känt mig mer nära dem än mina egna föräldrar.

    1. Både och. Jag tror dels det är därför jag tycker det känns fel att vara ifrån barnen även om det bara rör sig om en natt här och där pga mina arbetstider till exempel.

  1. Vad kom det sig att du inte gick i skolan i samma stad som du bodde i? Var detta någon speciell skola?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *