Varför jag inte gjorde abort? 

Jag har precis läst Paula och Hugos inlägg om varför de beslöt att göra en abort strax efter att de fått deras första dotter, Molly. Min första tanke var att det ändå fanns många likheter mellan deras förhållande och mitt – med Micke… Just då. 

Jag och Micke var nyblivna föräldrar till Samantha. När hon var fyra månader gammal plussade jag igen. Gravid så tätt inpå. Hur skulle vi göra? Micke ville abort direkt. Men han sa också beslutet var mitt. Vi hade inte direkt ett bra förhållande. Bråkigt. Svajigt. Han borta mesta tiden av dessa månader då det ju var sommar. Ekonomin? Jag med lägsta föräldrapenningen, inte direkt ett bra utgångsläge. Boendes i en tvåa gjorde vi då. Hade en Volvo, som i så fall blev lite liten för en familj med två så små barn. Typ knappt något kontaktnät häromkring, jag ville heller inte ha barnvakt bara för att vila mig – kändes fel och gör det än. Så vilka möjligheter hade vi? Hur skulle det gå med ett till barn? 

Jag hade inget val egentligen. Jag behövde aldrig fundera. Jag valde att behålla. Och än idag kommer jag att behålla ett barn även om det innebär skilsmässa för min del. Men jag behöll i alla fall och ut kom Mary, 18 dagar efter att Samantha fyllt 1 år. 


Ekonomin har gått i vågor, det ska jag erkänna. Men, jag tänker mig att kläder går lika bra att köpa begagnat. Behöver inte vara dyra leksaker osv. Räcker med en kartong så är tjejerna nöjda i timmar för att ta ett exempel. Naturen är också fylld med saker man kan pyssla med. Så ett konto fyllt med pengar garanterar inte en stabil, harmonisk och trygg uppväxt – om inte hemmet är fyllt med kärlek. Vår lägenhet byttes till en större då Samantha var 8 månader gammal. Jag och Micke, vi har inte lovat att ”stå ut” i några år och sedan utvärdera. Men det som jag tror gör att vi ”överlever” som par är distansen mellan oss på somrarna då han är iväg och jobbar. Vi började vårt förhållande med 1,5 år helt på distans (sågs enbart varannan helg och knappt alls på loven) så vi finner en viss trygghet i distansen och i att längta efter varandra – tror jag. 

Och så kom plusset med Ebba också. Hon föddes då Mary var 1 år och 9 månader gammal. Behövde inte köpa ett nytt plagg alls till henne. Inte än heller faktiskt – även om vi gör det så sett. Hon ärver fullt efter sina storasystrar. Jag ser varken ekonomi eller ”trångboddhet” som skäl till abort. Inte heller studier. För det finns egentligen aldrig en enda stund som är perfekt, man är aldrig helt redo – förrän bebisen är hos en. Då är allt perfekt. Bebisen kom då den skulle. Man blev gravid då det var menat. Så tror jag. Så tänker jag. 

Jag menar bara att… det är bra att abort finns och är lagligt, men det används för lättvindigt idag. ”Det passar inte nu.” — vad är det för argument? Har man ändå tänkt sig en framtid med barn varför abort? Jag kan förstå när det rör sig om graviditet efter våldtäkt eller att foster/mamman/båda inte riskerar överleva. Sådant anser jag är ”legitima” argument… Vill inte killen ha barn? Sterilisera då! Allra säkraste sättet till att inte bli gravid är faktiskt att inte ha sex. Kan du inte tänka dig ett barn ihop med den killen? Ha inte sex.. Enkelt skydd mot oönskade  graviditeter, eller hur? Skulle det blivit en graviditet av en söndrig kondom – ja men då finns det väl en mening med det? Ment to be..? Förlåt… Men har hört många som gjort både 2,3 och 4 aborter bara för att det råkade bli såhär, fel tidpunkt, för olika som människor, ekonomi, bostaden, studier, nytt jobb, osv. 

Författare: Annica

26 åring som har syn och hörselskada, samt Turner syndrom. Är gift och har tre mirakel till döttrar.

12 reaktioner till “Varför jag inte gjorde abort? ”

  1. Bättre med abort än ett fött oönskat barn. Det aborterade fostret är en cellklump som inte lider men ett oönskat barn kan få ett riktigt jobbigt liv…. Jag tycker inte att man ska använda abort som ”preventivmedel”. Man ska göra allt man kan för att inte bli gravid om det nu inte önskas men händer det… så är det mer ansvar att abortera än ge sitt födda barn ett dåligt liv.

    1. Men vad säger att det blir ett dåligt liv på grund av en lägre ekonomi? För att ta ett exempel.. Är det bättre att födas in i en familj med tikedomar, alla världens möjligheter till att lyckas men inte ha kärlek från sina föräldrar då de är gör upptagna med sitt? Nope säger jag.

      1. Jag skrev aldrig något om dålig ekonomi. Jag skrev ett oönskad barn.
        Jag tror att det viktigaste är att barnet har kärleksfulla och ansvarstagande föräldrar.
        Dock skulle jag helt klart rekommendera dem som vill bli föräldrar att se till att ha en stabil ekonomi innan man försöker få barn. Stabil ekonomi är inte lika med rikedom men man ska kunna försörja sitt barn. Man kan bli ensamstående (den andra föräldern kan avlida om det vill sig illa) och då ska man klara sig. Jag tycker på tok för många skaffar barn medvetet idag utan rätt förutsättningar (ekonomi t.ex). Nu gled jag ifrån abortämnet.

        Men som sagt, man ska göra allt man kan för att undvika en graviditet om inte de blivande föräldrarna vill ha detta.

        1. I det sista (angående undvikandet) håller jag med till fullo..
          Här vet jag att min ekonomi inte skulle vara så grymt stabil om Micke plötsligt dör eller vi skiljer oss. Men, det går att bygga upp – eller hur? Så bara för att man har en eventuell ostabil/bra inkomst/ekonomi i början kan den bli bättre. Man kan gå från arbetslös-föräldraledig-arbetande. 😉

          1. Ja visst går det att bygga upp! Jag syftar inte på just dig här då jag inte har en aning om hur ni har det.
            Ser och hör dock ganska ofta människor i vårt samhälle som beklagar sig högljutt om hur synd det är om dem som plötsligt blev ensamma och förväntat sig att samhället ska träda in där deras goda omdöme svek…

      2. Det är inte svart eller vitt. Livet är mer en gråskala. Jag tror inte att det generellt finns mer kärlek i ett fattigt hem och mindre kärlek i ett rikt hem. Det finns fattiga och rika hem med mer och mindre kärlek

        1. Absolut. Men har ett kärleksfullt barn bättre i ett fattigt hem än ett ”oönskat”/bortprioriterat känslomässigt barn i ett rikt hem ? På den frågan säger jag ja.

          1. Jo- men den frågan har ju inget med abort att göra?! Om mamman och pappan inte vill ha barnet/ta hand om barnet/älska barnet då är det väl inte rätt att behålla det?!

      3. Men kärleken sitter ju inte i pengarna – men – att ett barn kan ju få en okärleksfull familj och det är inte rätt!

  2. Vill bara dela med mig av en erfarenhet:
    En period där jag inte mådde så bra, och träffade en kille jag blev sååå förälskad i, trodde jag att jag hade blivit gravid. Han pratade extremt tidigt om hur mycket han ville ha en familj med mig. Sen begick han det största sveket man kan göra i en relation. Därefter hörde jag aldrig mer från honom. Jag var kvar själv med mina tankar och paniken över att kanske vara gravid. Efter många och långa resonemang med mig själv kom jag fram till att jag skulle behöva göra abort om det nu var så att jag var gravid, för jag hade aldrig klarat av att hand om ett barn på egen hand med tanke på att jag knappt orkade med mig själv. Efter mitt beslut vände jag mig till mina vänner om stöttning om jag skulle behöva gå igenom en abort, fick kalla handen från samtliga och de sa att de inte skulle finnas där för mig. Som tur var, var jag inte gravid. Men jag fick veta var mina vänner skulle hålla hus när jag verkligen behövde deras hjälp… Jag längtar efter barn mer än nåt annat och gjorde även det då, men allt handlar inte om pengar eller kärlek, för det hade detta barnet fått av mig även om jag hade varit ensam, men just där och då hade jag aldrig klarat av ett så stort ansvar som ett annat liv. Jag är glad över att jag inte behövde göra en abort eftersom jag tror att det är nåt väldigt jobbigt att gå igenom, oavsett anledning eller åsikter kring det. Men ibland är det enda lösningen.

  3. Jag och min man var tillsammans 3månader sen blev jag gravid, när hon var 2,5mpn blev jag gravid igen – behöll båda barnen och visst var d tufft men för mig/oss fanns inte ens abort som alternativ, tror inte ens vi pratade om det.

    Jag skulle aldrig göra en abort pga fel tidpunkt osv men om andra gör det bryr jag mig faktiskt inte om – alla gör vad d vill med sin egen kropp.

    Sen hade vi helt annan utgångspunkt än er med bra och stabil ekonom, utbildning, bra jobb och ett stort nätverk men jag hade inte tänkt annorlunda oavsett!

    1. Och jag vill absolut inte ha fler barn (har tre) och har därför steriliserat mig när jag var 27år!
      Har aldrig ångrat det en sekund…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *