Upp i sadeln igen

… Eller rättare sagt bakom ratten igen. Nu idag är det dags för nästa körlektion. Nästa vecka är nya uppkörningen. Ni får verkligen önska mig lycka till nu då jag inte kört på drygt en månad. Jag kör ju inget hemma med Micke.

HÄR skrev jag lite om körkortet senast och frågade er hur många lektioner ni tagit och när ni klarade proven. De svar jag fått in visar på ganska få lektioner (under 16 stycken) och att man klarat uppkörning och teori på första försöken.

Jag har räknat ut att jag har kört de flesta gånger med dubbellektioner (dvs 40 x 2 minuter) men om jag skulle räkna alla enkellektioner (40 minuter) så är jag, innan idag, uppe i 31 stycken. Det vi ändå fokuserat mest på är att titta extra åt höger samt höja blicken för att kunna planera tidigare vilken riktning man ska ta. Det var detta med att vrida huvudet åt höger extra mycket som gjorde att jag kuggade i december. Och som vi nu måste träna på ytterligare. Men önska mig lycka till nu!

Vecka 3

Den här veckan känns rätt spännande, lagom med aktiviteter och sysslor på en nivå som känns överskådligt.

Utöver detta ska jag plugga inför tentan men också hinna göra två mindre prov samt två inlämningsuppgifter till komvux-kursen. Nu kickar vi igång denna veckan. Hoppas du fått en skön start på dagen!

Barnens egna sfär

Det finns ett rum som absolut tillhör endast barnen i ens hem, det är deras sovrum och/eller lekrum. Och där tycker jag inte att föräldrarna har något direkt att säga till om, såvida det inte rör sig om en sanitär olägenhet eller sådant. Det vill säga att det är hälsofarligt eller sådant. Men jag vet att jag är ganska ”ensam” om att tycka såhär. De flesta föräldrar anser att barnen minsann ska lära sig att städa och hålla efter sig själva. Och visst, det är en grymt bra sak att kunna och behärska. Men, det är inte hela biten anser jag.

IMG_20160322_064639.jpg

Viljan är allt

Jag anser att viljan att städa, hålla efter och ha det rent – det är en stor del i det hela. Att barnet ska vilja städa, kanske för att lättare hitta sina leksaker eller för att kunna leka i rummet med en kompis. Jag tror mer på att peppa, leka fram städningen och göra roliga danslekar i samband med städningen för att få det roligt, trivsamt och något som barnet ser fram emot. Jag har aldrig krav på att tjejerna ska vara med och städa, däremot uppmuntrar jag dem riktigt mycket. Jag visar att jag blir glad då de hjälper till. Jag säger dock inte ”Vad tråkigt att ni inte hjälpte till.” för varför har jag bestämmanderätt över deras rum, deras sfär? Om jag vill att det ska vara städat där, då får väl jag städa. Om de vill vara med så är det bara roligt, anser jag. Och ofta då jag sätter igång kommer de och vill vara med mig. Jag brukar dock varje kväll göra vägen från dörren till sängarna helt fri, så att jag inte snubblar där på natten ifall de vaknar. Men annars? De får bestämma själva över deras rum. Liksom jag och Micke bestämmer över vårt sovrum.

Hota är olagligt

Något jag däremot INTE anser att man ska använda sig av är hot (”Städar du inte rummet kastar jag dina leksaker!”) då det är helt enkelt olagligt att hota någon. Och där föräldrar faktiskt slängt en del av leksakerna i syfte att lära barnet att lyda (dvs städa) gör fel. För det första, barn gör som de blir tillsagda – om de kan. För det andra, varför lära barn att lyda är det enda barn ska göra? För det tredje, skulle det vara okej om barnet slängde mammans smycken eller pappans tidningar? Nej, då skulle föräldrarna bli rasande, eller hur? Varför har inte barnet rätt att få ha kvar sina leksaker – om nu föräldrarna har rätt att ha kvar sina saker?

Att muta och ha belöningssystem sänder fel signaler

Jag tror verkligen att mutor och belöningssystem ger fel signaler till barnen. Redan här blir det som med betygen i skolan. Press och stress inom barnen för att nå upp till de vuxnas förväntningar. Här kan barnen känna sig tvingade att städa för att få beröm, för att få den belöningen som utlovats (tex högre veckopeng om det städats, eller till och med en indragen veckopeng för att man inte städat). Det kommer göra att de städar, kanske inte för att de vill ha det fint eller för att de själva anser att det behövs – utan för att få det där som de lovats. De kommer också senare kräva det för andra saker också (Personlig erfarenhet av detta).

Barnets rum, deras sfär och personliga utrymme

Deras rum borde och ska vara deras personliga utrymme. Där tycker jag att de ska få bestämma hur de vill ha det. Om de vill ha vägledning och hjälp med städning så absolut, jag är den första att hjälpa till. I deras rum ska de få känna sig hemma helt och hållet, de ska få känna att det är deras och att ingen kan komma dit och bestämma över dem. Det ska vara deras tillflyktsort.

Förälderns största och viktigaste uppgift

Som förälder har du ett stort ansvar. Inte bara med att ditt barn ska få mat på bordet, tak över huvudet, kläder som är hela och rena samt en säng att sova i. Det handlar om så mycket mer än så. Jag skulle säga att allt det fysiska är helt klart viktigt, för överlevnaden. Men för att forma en individ med trygghet, självsäkerhet, självständighet och empatisk förmåga krävs det så oroligt mycket mer av en som förälder.

Det handlar om att vara nära sitt barn. Inte bara fysiskt med kramar, ha barnet i famnen eller smeka det över kinden då det sover. Det handlar också om att lyssna på barnet. Tro på barnets välvilja och förmåga. Älska barnet villkorslöst. Sätta barnet främst, alltid och i alla situationer. Tolka barnets signaler och tro på dessa samt agera utefter detta. Barn gråter inte bara för att, de gråter som ett uttryck av behov.

Det handlar om att vara ett föredöme. Inte bara i hur ett ”bra bordsskick” ska vara, inte heller handlar det enbart om hur och när man ska städa eller duscha/sköta sin hygien. Det handlar om att visa en empatisk sida av sig själv, att alltid bry sig om sina medmänniskor – men också om sig själv. Att inte tala nedvärderande om någon annan/sig själv. Att våga visa känslor (hela känsloregistret!). Att säga förlåt då det krävs, att våga erkänna sina misstag och våga visa att man har fel. Det handlar även om att visa hur man sköter allt materiellt hemma. Att involvera barnen i det man håller på med, att inbjuda dem till lek och prat. Det handlar också om att visa hur ett socialt liv berikar hela livet. Skratt förlänger livet. Gråt för en samman.

En förälders viktigaste uppgift är att forma barnen till individer som både vågar vara starka men svaga. Våga tro på sina medmänniskor men samtidigt inte sluka allt med hull och hår. Som vågar gå sin egna väg i trygg vetskap om att han/hon har andra som backar upp, som alltid tror på en.

Träna turordning

Vi kör med turordning i ganska mycket här hemma. Är i det mesta vi kan träna det i, känner vi. De vill alla tre tända och släcka lampor, så där får de göra det en kväll var. De får hjälpa till med maten en omgång var. De får kramas i tur och ordning. Leka med just den saken i tur och ordning. Gå på promenad med just mig eller Micke ensamma. De får följa med i bilen i tur ovh ordning. Nu har vi även börjat med att de ska respektera att en viss leksak enbart är det barnets leksak, inte allas. Det är något som en del av tjejerna har svårt med att greppa. De anser att allt är allas.

Har ni något tips på vad för aktivitet som kan träna turordning på ett roligt och avslappnat sätt?

Samsovning, så gör vi

Från första början med en nyfödd hemma har tjejerna sovit väldigt mycket intill oss. Väldigt nära och väldigt inpå en om man säger så. Jag älskar det! Att kunna ge trygghet och närhet på det sättet är kanon för dels anknytningen mellan förälder och barn men även för att barnet ska känns sig tillfreds, att man är nära och att man kan tillgodose alla behoven mycket snabbt. Ibland har det varit en hand som har behövts. Ibland att ligga så tätt intill som möjligt men ibland har det varit lugna hjärtslag och andetag som varit knepet för att barnet ska komma till ro.

Vi har alltid haft en spjälsäng redo vid min sida sängen, till alla tre. Däremot är den knappt använd på det sättet. Det har mest använts dagtid. Även nu, när tjejerna är 4,3 och 2 år gamla så kommer de in till oss på nätterna. De kommer och sover tätt intill. De behöver det. Och varför skulle jag då avvisa dem och deras behov av närhet?

Jag tänker såhär… Om ett föräldrapar hävdar att de inte är så sugen på att det här med att samsova. I så fall undrar jag om föräldrarna sover i samma säng eller om de har separata? För de kan ju inte vara sugen på samsovning alls då? För varför är det viktigare för föräldrarna att sova tillsammans än att barnet ska få den tryggheten och närheten som behövs? Och varför leda tillbaka barnet 4-5-6 gånger per natt istället för att sova tillsammans? Hade jag bestämt hade vi bara haft vår säng och samsovit hela nätterna direkt, och haft hela deras rum som ett lekrum istället.

Min mamma fick byta om till nattlinne, krypa ner i en spjälsäng till min storasyster för att natta henne där, när hon väl somnat klättrade mamma upp igen och bytte om till vanliga kläderna igen om hon skulle vara uppe en stund till med pappa. Detta gjorde hon då hon var höggravid med mig.

Nyårsmål för 2018

Jag har några punkter som jag tänker att jag ska försöka hålla…

  • Minst 30 minuters promenad per dag. (Går de på förskolan blir det ju cirka 15 minuter enkelväg x 4 = 60 minuter, men dessa 30 minuter skulle bli utöver dessa promenader.)
  • Mobilfri tid. Jag tänkte försöka ha som mål att låta mobilen vara från att jag hämtar tjejerna på förskolan tills de gått och lagt sig. Dvs ibland mellan 15-21 och ibland mellan 17-21 osv, beroende på hur länge de går om dagarna.
  • Körkortet. Jag ska ta körkortet.
  • Äta bättre. Jag vill både äta nyttigare, minska på portionerna och ibland äta vegetariskt.
  • Resa mer. Jag vill kombinera studier, familjen och vänner med att resa iväg lite. En resa till London men också en kryssning.

Året 2017

Gjorde du något under 2017 som du aldrig gjort tidigare? Jag jobbade kvar på ett jobb trots att jag var ovälkommen och mobbad där.

Vilka länder besökte du? Just 2017 var jag bara hemma i Sverige.

Är det något du saknade 2017 som du vill ha år 2018? Mer tid för vänner. Möjlighet och tid till att resa utomlands.

Vilket datum från 2017 kommer du alltid att minnas? 2 maj 2017. Pappas urnsättning.

Vad var din största karriärmässiga framgång? Jobbade på ett och samma ställe i över ett halvår (som modersmålslärare i teckenspråk).

Och din största privata framgång? Att våga lyssna mer till mitt inre och våga göra det jag mår bra av.

Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2017? Egentligen kommer ”Pärleporten” påminna mig mycket om både 2016 och 2017.

Var du gladare eller ledsnare 2017 än tidigare år? Hm, gladare än 2016 men ändå mer…. mina toppar var lägre än tidigare och dalarna var djupare.

Vad önskar du att du gjort mer? Rest mer. Jag har som sagt haft en dröm om London. Och detta kommer jag förhoppningsvis nå under 2018.

Den maträtt du åt oftast under 2017? Hm, helt klart makaroner och köttbullar. Det spelar ingen roll när vi frågar tjejerna om vad de vill äta till middag, detta är deras förstaval – alltid.

Vad gjorde du på din födelsedag 2017? Tillbringade den hemma. Pluggandes. Blev inget firande i år heller.

Högsta önskan just nu? Att klara körkortet och att komma iväg till London.

Finns det någonting som skulle ha gjort ditt år ännu bättre? Att ha klarat uppkörningen till körkortet.

Vad fick dig att må bra 2017? Vännerna jag har omkring mig. Jossan, Jåjja, Esther… Familjen. Men framförallt min tro på Gud och relationen till Honom.

Vem saknade du? Pappa…

Vad är du mest stolt över? Tjejernas utveckling under året har varit makalöst.

Har du några resor inplanerade för 2018? Inte direkt bokat och klart. Men London! Oh vad jag längtar!

Han eller hen

Det pågår en debatt om Gud och Jesus ska benämnas som hen, det var en församling som hade gjort det och därav debatten. Men… Gud sände sin son till jorden, dvs en manlig människa och Jesus har själv sagt att Gud är Hans Far! Dvs en manlig förälder. Därför är det mer än självklart att jag benämner dessa som manligt kön. Eller hur? Fadern, Sonen och Den Heliga Anden. Man kan inte tro på treenigheten om man inte tror att Gud är pappan och Jesus är sonen…

(Och just ordet hen tycker jag borde kunna strykas ut ut lexikon för all tid framöver. Det är helt idiotiskt att göra någon könlös på det sättet och jag brukar alltid fråga om föräldern inte vet könet på sitt barn om de säger hen om barnet, bland annat).