30 år

I söndags fyllde min storasyster 30 år. Det skiljer 2 år och 3 månader mellan henne och mig. På bilden nedan är det hon och jag som små. Idag har hon två barn och en bonusdotter, jag har tre barn. Vi har ytterligare fyra (små)syskon. Vi har mist vår pappa. Vi har upplevt mycket tillsammans. Nu jobbar ju båda ganska mycket så det är ibland svårt att få tiden att räcka till – men är det något så finns hon där.

Vad har framtiden i sitt sköte?

Vad framtiden än visar sig innehålla så vet jag en sak. Jag är inte ensam. Jag är stark. Jag klarar av vad som helst. Jag har alltid någon vid min sida. Jag kommer att kunna komma ut till ljuset igen. Det är något riktigt stort som sker i mitt, hela familjens, liv just nu. Några av er kanske kan gissa er till det men, jag ber er. Spekulera inte för mycket nu är ni snälla. Och var snälla att inte gissa. För detta är tillräckligt som det är. Det är jobbigt för alla parter men framförallt vill jag verkligen att det ska bli så bra som möjligt framöver också.

Kryssning med bästis

I juli ska jag, mina tre tjejer och min bästa vän Jossan med bonusdottern Linnea åka iväg på en kryssning för ett dygn. Känns helt underbart att vi kan komma iväg på detta och göra detta till en minnesvärd resa tillsammans. Vi har pratat om detta i några år nu så äntligen blir det av!

Hennes bonusdotter är i precis samma ålder som Samantha, bara drygt några månader yngre. Så det blir ju klockrent vad gäller åldern också. Vi brukar ha videosamtal med barnen emellanåt så de vet ju den andra ser ut och de brukar då visa upp leksaker, gosedjur och prata massor med varandra. Vilket är roligt. De har så att säga redan en nät-kompis.

Omtumlande dag

Igår var det verkligen en omtumlande dag, både känslomässigt, arbetsmässigt och rent allmänt. Jag var lite kryptisk i blogginlägget igår kväll där jag skrev om framtiden. Ni kommer att få veta vad det rör sig om. Mem bara inte riktigt nu.

Just nu är det så tomt hemma. Mina tjejer sovit på nattis inatt för att jag jobbade sent och ska jobba morgonpasset. Jag har känt att det är bästa lösningen för dem helt enkelt att låta dem sova där – istället för att behöva dras hem sent och upp tidigt. Tur att sådant finns ”nu för tiden” som mina brukare säger. Men oj så jag saknar dem. Jag hämtar dem kl 14 idag. Längtar massor. De är verkligen allt för mig och jag saknar deras kramar och mys.

Min kärlek för er

Det jag känner för er. Det jag varje dag känner inombords. Det är ren kärlek. Glädje. Stolthet. Det är ett äventyr var dag att få vara tillsammans med er. Ni är verkligen solen i mitt liv. Det som ger mitt liv mening. Och just därför kommer vårt liv att förändras framöver. Just därför kommer det att bli många förändringar. Men till det bättre. Hoppas jag. Jag lovar. Det blir bättre. För jag älskar er. Och gör allt för er.

Köra igång igen

Nej, nu ska jag verkligen köra igång igen. Med vadå, tänker du kanske? Med att försöka ta körkortet givetvis blir då mitt svar. Jag har sedan september – 17 övningskört. Körde intensivt (två dubbelpass i veckan) fram till december då jag hade uppkörning och teori. Jag klarade teorin på första försöket. Kuggade uppkörningen. Hade andra uppkörningstillfället i januari och tredje i februari – kuggade båda. Så nu i slutet på maj ska jag köra igång igen med körlektioner, ta det i ett lugnare tempo nu och verkligen hinna smälta det jag lär mig – för att det ska gå bättre den här gången.

Vad har du för tips till att klara körkortet? Jag kör inte privat, då det inte fungerar rent praktiskt. Kör enbart på trafikskola.

Micke till England

Idag åker Micke. Han åker till England och blir borta i tre veckor. Han ska jobba där med scener och bygga upp dem inför konserter. Han har sett fram emot detta i flera veckor nu. Barnen har känt på sig att något är på G, så de har varit riktigt pappas flickor dessa veckor med.

Men jag tror att det kommer kännas både som en evighet och samtidigt som en sekund den period han är borta med tanke på allt jag och tjejerna har framför oss denna snaraste framtid.

Undersköterska

Jag har alltid haft läshuvud. Eller ja. Jag tycker om att läsa och har då utnyttjat detta till att plugga helt enkelt. Jag är utbildad undersköterska med akutsjukvårdsinriktning. Jag är utbildad butikssäljare och har gått kurs i att starta eget. Har även läst halva lärarprogrammet mot lågstadielärare.

För tillfället jobbar jag som undersköterska på ett äldreboende. Där bor det både de med demens och de som enbart är ”åldersstigna” så att säga. Och det är ett sådant givande och härligt arbete. Att få komma folk nära. Att veta att det man gör för dem är något de verkligen behöver. Det ger dem livskvalité helt enkelt.

Men i framtiden är inte detta mitt drömyrke. Men för nu. Nu är det mer än tillräckligt.

Njuta av sommaren

Jag har rätt svårt att faktiskt njuta av sommaren, trots det fina vädret vi har haft här i dagarna. Soligt, varmt och skönt har det ju varit. Men dessa dagar har jag också tillbringat på jobbet. Och även imorgon blir det ett pass där. Ett extrapass som dök upp och jag sa ja till det – trots omständigheterna här hemma (kommer mer om det senare under veckan). Men, sedan är jag ledig på söndag i alla fall innan jobbet kallar igen.

Det som annars gör det svårt för mig att njuta är att jag saknar Norrlands sommar. Jag är ingen smålänning i grund och botten, är från Lycksele egentligen. Så, jag trivs bättre där – trots den större mängden mygg och knott. Det är så mycket mer… somrigt när det väl blir sommar i Norrland känner jag. Jag längtar dit upp så otroligt mycket. Men i år blir det nog ingen resa norrut – tror jag.