Hinder mot att vara nyttig 

Jag vill ju som sagt äta mer nyttigt. Jag vill få en mer hälsosam kropp och mer hälsovänligt tankesätt. Men det som på några sätt hindrar mig att komma dit är dessa saker: 

  • Jag är sockerberoende. Dricker ett glas på cirka 4 dl oboy på morgonen och sedan oftast 5 dl Cola om dagen, minst. 
  • Jag äter inte så mycket grönsaker (det jag äter i grönsaksväg är: tomat, gurka, isbergssallad, vitkål, stuvad spenat, paprika, broccoli (ej färsk utan i tex paj enbart) och frysta grönsaker som jag i för sig inte tuggar utan bara sväljer.) 
  • Äter inte keso, produp eller kvarg. 
  • Är allergisk mot apelsin och kiwi samt färska jordgubbar. Känslig mot mejeriprodukter (i för stora mängder). 
  • Ska vara samma mat för hela familjen, dvs inga nötter alls, ingen koppling till skaldjur. Ska det vara fisk eller kyckling ska det finnas bra alternativ i annat kött också men alla tillbehör + allt annat på bordet ska passa både tex kyckling och nötköttet. 

Har ni tips?  

En frukost där jag för ovanlighetens skull även tog surdegsbröd till. 

  

För övermäktigt 

Jag erkänner.. Jag tog på mig lite för mycket studier. Idag har jag tagit beslutet ta bort Bibel och Kultur-kursen. Det kändes på tok för övermäktigt men också helt onödigt med en kurs som bara gav mig stress. 

Så nu har jag Svenska som andraspråk för döva på halvfart och Starta eget på helfart. Räcker mer än väl känner jag. På detta försöker jag ju dessutom ta körkortet. Har redan påbörjat teoriläsningen då första körlektionen är på tisdag. 

Det är ingen svaghet det som jag visat nu. Jag har visat på en styrka i och med att jag vågar avbryta något innan jag själv stressat sönder mig. 


Mina drömmar 

Innan sommaren 2018 är här har jag en del mål och drömmar jag vill se uppfyllda. 

  • Körkortet. Jag pluggar teorin då jag hinner, på bussen, i sängen innan jag somnar. Första körlektioner blir på tisdag, sedan har jag tänkt ha två körlektioner i veckan. Hoppas ha körkortet innan nyår. Orimligt mål?
  • Tjejweekend i London. Harry Potter world, Buckingham palace och Madame Tussaud’s bland annat. 
  • Eget företag. Starta upp mitt egna företag som kommer inneha föreläsningar, kurser och litteratur. 
  • Godkänd tenta. Ha en godkänd tenta i engelskagrammatiken, så att jag äntligen kan gå vidare i lärarutbildningen. 
  • Utomlandsresa. Jag tänker mig en resa till Italien eller Spanien. Hyra en lägenhet en vecka med familjen. 

Önskeinlägg: ”Mitt varför?”

Vad har jag för tankar med de kurser jag valt att läsa nu? Vad är det som gjort att jag valt just dessa kurser och varför finner jag dem intressanta? Vad kommer de att ge mig? 

Jag läser ju som sagt lite olika kurser för tillfället. Dels så är det ”Bibel och kultur”, ”Svenska som andraspråk för döva”, ”Starta eget” (ska snart påbörjas) och så är det övningskörningen. Senare i höst kommer även lärarutbildningen att återupptas. 


Den första kursen, Bibel och kultur, är helt och hållet ett egenintresse för den kursen. I och med min egna kristna tro så är denna kursen väldigt intressant. Samtidigt så oss bra att läsa den lite så att säga under tiden jag väntar på att jag kan hoppa på lärarutbildningen igen.

Den andra kursen; Svenska som andraspråk för döva, ger mig en liten specialinriktning i min lärarutbildning. Jag vill efter några år i yrkeslivet som lärare fortbilda mig till specialpedagog inom syn/hörsel och då är den kursen ett bra komplement till detta. 

Starta eget kursen är helt enkelt bra för mig då jag vill starta eget och göra det korrekt denna gången. Jag vill samla ihop kunskap och erfarenhet, jag vill så mycket och därför är den kursen bra för mig känner jag. 

Övningskörningen är rätt given. Jag vill ta körkortet. Jag vill känna av den friheten jag med. Vill kunna bli mer spontan med tjejerna, kunna åka iväg utan att behöva planera efter hur kollektivtrafiken fungerar. 

Önskeinlägg: Tankar kring körkortet

Jag ska, som ni vet, börja övningsköra nu i september. Det känns riktigt nervös och jag har aldrig kört tidigare, varken privat eller på körskola. Men dels så trodde inte mina föräldrar att jag skulle få köra på grund av min synskada (blind på ena ögat och lite brytningsfel på det andra) men efter undersökning hos ögonläkare så konstaterades det att jag fick köra – med glasögon på. 

Dels är det också rädsla bakom det hela som gjort att jag inte varit så engagerad i att komma igång ärligt talat. Efter de bilolyckor som jag/familjen varit med om så har jag en sådan oro när tex chauffören går ut ur bilen och den är på tomgångskörning. Det ger mig kalla kårar jag är formligen i beredskap över att kasta mig över handbromsen om det skulle behövas. Jag är ofta livrädd också då det körs i regn, när det är halt ute eller så. Men tänker att det kanske lugnar ner sig när det är JAG som har kontrollen över fordonet. Jag vet inte men jag tänker ge detta ett ärligt försök. 

Jag har en tanke på att försöka få kortet i handen innan nyår. Är det orealistiskt? Kanske… Men hon på trafikskolan sa att de har uppkörningstillfällen och teoriprovstillfällen då så bara jag klarat alla delmoment så ska det inte vara några problem. Börjar nu den 19:e september. Inte så länge kvar nu. 


Hur många lektioner behövde du, körde du privat? Berätta gärna! 

Ändrade planer

Det blir ändrade planer för hur helgen ser ut. Det blir ingen resa till Stockholm för min del. Detta då lämningen/hämtningen på förskolan på måndag inte kan lösas. Vi har ännu inte vår familjebil lagad utan Micke har bara en liten skåpbil med två säten som han använder till och från jobb. Men det är synd, hade bokat in ett affärsmöte, en Gudtjänst i Hillsong Church (Vasateatern) på söndagskvällen och så föreläsningar på universitetet på måndagen innan hemfärd igen. Jag får plugga hemifrån, det är trots allt en kurs på distans så sett. Men känner själv att hade jag varit närvarande på plats hade det flutit på mer i kursen. Nåja, får göra det bästa av det hela helt enkelt. 

Vatten över huvudet? 

Nu snurrar det verkligen i mitt huvud. Men jag borde verkligen få till detta – tror jag. Jag läser, som ni redan känner till, ”Bibeln och kultur”, 7.5hp på halvfart (färdig veck 44) samtidigt som jag läser ”Svenska som andraspråk för döva”, 30 hp på halvfart. Den kursen pågår hela året – till och med till juni. Nu har jag även fått veta att jag kommit in på en komvuxutbildning om att starta eget företag (600 gymnasiepoäng att läsa fram till och med sista december). Jag håller ju som sagt på att starta upp övningskörning med och satsar på att ha kortet innan jul. Är det att ta mig vatten över huvudet eller kommer jag klara det, utan att blanda ihop allt alltför mycket? 

Jag kommer att påbörja detta i alla fall och kommer köra så att det ryker helt enkelt. Nu kommer planering, struktur och rutiner vara A och O. 

 

Något som kommer att hjälpa till är nog gymmet tror jag. Måste nog försöka få till minst 2-3 pass i veckan. Körde ett pass idag på cirka 20 minuter. Det räcker känner jag, nu när jag ska komma igång igen med det. 

Vill inte äta, bortskämt? 

Idag har jag varit högst aktiv i en diskussion angående barn och matintag. Där grundfrågan var:

”Barn som är i början av tonåren vill inte äta den mat som lagats till middag, vill sedan inte heller vara med och göra en gemensamt bestämd matschema. Vad ska man göra?” 

Min tanke i det hela är att man absolut ska kunna ställa sig och laga en till maträtt, alternativt ha samma bas i maten men olika tillbehör, alternativ till proteinet och sådant. Kanske olika typer av sallader, knäckebröd och liknande framme med? Inte direkt ovanligt med att några har pasta och någon har ris och en har potatis här hemma. Eller att en äte rester då den inte tycker om dagens mat. Ibland har barnen köttbullar med potatis och vi vuxna har kotletter med potatis. Ja, ni ser. Inte alltid man behöver stå och laga en helt ny maträtt. 

Alternativet  är att man har ingredienser hemma så att barnen själva kan gå och laga till sig något som den gillar, ta för sig av fil/yoghurt eller liknande. Redan nu är mina barn med och hjälper till med maten. Vispar, vänder på korvar i stekpannan (under uppsikt!), de ser på då vi skivar/hackar grönsaker, Micke lär dem hur man handskas med kniv (hellre sylvass kniv i det läget än en slö – blir renare snitt ifall olyckan skulle vara framme!) De är med och dukar fram/av. De är med och bestämmer vad vi ska äta. Vi har redan tidigt involverat dem i maten och allt kring detta – då jag tror det kan bidra till ökat intresse kring mat och matlagning men även öka deras ”nyfikenhet att testa nya saker”. 

Aldrig bara säga ”Äter du inte det som bjuds får du gå ifrån och inte äta alls ikväll!”, det ger mig kalla kårar en sådan kommentar. Bland något av det värsta jag vet är att gå och lägga mig hungrig. Varför ska jag då vilja att mitt barn gör det, oavsett ålder på barnet? Jag anser inte att det är att skämma bort dem, jag ser det som en respekt och empati – att de ska känna sig så pass ”välkomna i mitt liv” att jag vill de också ska njuta av maten.  Att de också ska känna det nöjet i att dela en trevlig middag med familjen/vänner. 

Är de/vi bortbjudna på mat och det serveras fisk, då äter Micke av potatisen, salladen, såsen och brödet. Det är inte ohyfsat tycker jag. Och är han ännu hungrig så han kommer hem så tar han sig en macka eller två helt enkelt. 


Tacos är en rätt tacksam rätt som man kan göra på olika sätt. OBS! I vår familj kan vi inte ha tacokrydda i köttfärsen pga allergi. Dels kan mam äta den som man ”brukar”, dvs självplock och med de ingredienser man själv vill ha. Man skapar sin egna rätt på det sättet. Eller så kan man göra en tacopaj, med sallad och lite tillbehör vid sidan av. 

Vilka är dina ”säkra maträtter” i er familj? Berätta gärna också hur du tänker kring detta, är jag ensam som tänker såhär? Skämmer jag bort mina barn i just detta – genom att de inte får gå hungriga om de inte äter en viss rätt som det bjuds på?  

Min födelsedag 

Idag blir jag 27 år. Men det känns inte som det, visst folk gratulerar på Facebook, sms och sådant men… Det känns inte något speciellt. Det som är lite tråkigt är att min make växte upp med att inte fira högtider och födelsedagar och anser väl att det är något han inte vill börja med (jul och tjejernas födelsedagar har jag dock firat och då har han hakat på). 

Men alltid ska det också ske något då vi fyller år. Micke är oftast borta då han fyller år. Då Samantha fyllde 3 år fick Mary läggas in på sjukhuset, jag och Ebba sov där med henne och Samantha var hemma med Micke. När jag fyllde 26 år ifjol var vi på akuten med Mary och gipsade benet. I år på min födelsedag var vi på vårdcentralen på grund av astmaproblematik. 

Nåja. Grattis till mig! 

Veckoutmaning v.35 

Förra måndagen gav jag mig själv ett uppdrag, en utmaning. Att skriva ner allt jag under en veckas tid. Igårkväll avslutades det. Och jag är chockad. Insåg nog inte riktigt hur mycket skit jag egentligen äter. 


Med tanke på allt jag vräkt i mig i veckan så har jag gett mig själv en till utmaning som ska pågå i en veckas tid. 

  • Inget godis! 
  • Minska på oboy och Cola. 
  • Ingen snabbmat (tex subway osv)