Throw back: me-time

För ett år sedan idag åkte jag iväg, helt på egen hand, för första gången sedan Samantha föddes. Det blev en dygnskryssning med Viking Lines Cinderella. På kvällen då jag ätit middag (huvudrätten ser ni på bilden) ringde jag hem. Hörde Samantha i bakgrunden och hon GRÄT. Hon grät riktigt hjärtskärande och saknade mig. Ville få en kram av mig och jag började gråta med. Så otroligt jobbigt att vara ifrån dem! Men, det som var skönt var faktiskt tiden till att läsa ur en del böcker och bara då njuta av en god middag utan att behöva tänka på att andra ska få i sig tillräckligt med mat och liknande. 

Livsmålen – för ett år sedan


Här ser ni en del livsmål som jag satte upp idag, för ett år sedan. 

  • Skriva släktforskningsbok om min farfars far. 
  • Skriva en bok om Turners syndrom. (Jag har skrivit en bok – Fjärilsflickan, som förhoppningsvis kommer ut hösten 2018. Har en uppföljare på G allra redan med.)
  • Starta eget företag där bloggen och böckerna är huvudfokus. (Läser för tillfället en utbildning på komvux angående detta med att starta eget.) 
  • Bli färdig lärare. (Precis återupptagit dessa studier igen!) 

Det jag skrivit i kursiv stil är sådant som jag gör nu, 2017, som bara var drömmar 2016… 

Engelskans grammatik 

Idag har jag varit på upprop i engelskakursen jag ska läsa om, läste den hösten 2012, det vill säga för fem år sedan. Då fick jag ett enda poäng ifrån att klara en grammatiktenta – och det var det där poänget som gjorde att jag inte klarade den kursen. Nu ska jag gå på grammatiklektionerna och plugga på angående grammatiken. Tentan blir i januari, så har rätt gott om tid på mig. 

Saknaden efter pappa 

Det har gått 1 år, 5 månader och 27 dagar sedan min pappa dog. Så lång tid men ändå… ändå är den där. Sorgen. Ångesten över att inte fått ett personligt ”på plats” avsked. Att inte h fått se honom efteråt. Men även glädjen. Lättnaden över att ha fått, i telefon, säga hur mycket jag älskade honom. Och ja, jag ljög i telefonen. Sa att jag och familjen var på väg till honom. Den dagen vi pratade i telefon… den stunden han pratade med mig i telefonen, då sa han dagens längsta mening. ”Jag hörde inte, jag hörde inte. Säg det igen.” Han ville höra det jag sa. Han verkligen kämpade med det samtalet. Jag ljög då jag sa vi var på väg. Vi åkte upp först 3 dagar efter hans död på grund av yttre omständigheter som inte vi kunde rå för. Men dagen efter det samtalet så var det som hans kropp hav upp. Han kunde slappna av. Han visste att jag var på väg. Han litade på mitt löfte. Så tror jag det var. 

Samantha i morfars famn. 

I mitt mobilfodral har jag ett kort på mig och pappa. Eller snarare mig och pappas hand. Hur hand hand omsluter mig. Hur han lyfter mig, stolt som en tupp lyfter han mig högt upp i luften. Det ger mig styrka och också stor kärlek när jag ser det. Otroligt stor glädje över att ha honom nära. 

Varför jag inte gjorde abort? 

Jag har precis läst Paula och Hugos inlägg om varför de beslöt att göra en abort strax efter att de fått deras första dotter, Molly. Min första tanke var att det ändå fanns många likheter mellan deras förhållande och mitt – med Micke… Just då. 

Jag och Micke var nyblivna föräldrar till Samantha. När hon var fyra månader gammal plussade jag igen. Gravid så tätt inpå. Hur skulle vi göra? Micke ville abort direkt. Men han sa också beslutet var mitt. Vi hade inte direkt ett bra förhållande. Bråkigt. Svajigt. Han borta mesta tiden av dessa månader då det ju var sommar. Ekonomin? Jag med lägsta föräldrapenningen, inte direkt ett bra utgångsläge. Boendes i en tvåa gjorde vi då. Hade en Volvo, som i så fall blev lite liten för en familj med två så små barn. Typ knappt något kontaktnät häromkring, jag ville heller inte ha barnvakt bara för att vila mig – kändes fel och gör det än. Så vilka möjligheter hade vi? Hur skulle det gå med ett till barn? 

Jag hade inget val egentligen. Jag behövde aldrig fundera. Jag valde att behålla. Och än idag kommer jag att behålla ett barn även om det innebär skilsmässa för min del. Men jag behöll i alla fall och ut kom Mary, 18 dagar efter att Samantha fyllt 1 år. 


Ekonomin har gått i vågor, det ska jag erkänna. Men, jag tänker mig att kläder går lika bra att köpa begagnat. Behöver inte vara dyra leksaker osv. Räcker med en kartong så är tjejerna nöjda i timmar för att ta ett exempel. Naturen är också fylld med saker man kan pyssla med. Så ett konto fyllt med pengar garanterar inte en stabil, harmonisk och trygg uppväxt – om inte hemmet är fyllt med kärlek. Vår lägenhet byttes till en större då Samantha var 8 månader gammal. Jag och Micke, vi har inte lovat att ”stå ut” i några år och sedan utvärdera. Men det som jag tror gör att vi ”överlever” som par är distansen mellan oss på somrarna då han är iväg och jobbar. Vi började vårt förhållande med 1,5 år helt på distans (sågs enbart varannan helg och knappt alls på loven) så vi finner en viss trygghet i distansen och i att längta efter varandra – tror jag. 

Och så kom plusset med Ebba också. Hon föddes då Mary var 1 år och 9 månader gammal. Behövde inte köpa ett nytt plagg alls till henne. Inte än heller faktiskt – även om vi gör det så sett. Hon ärver fullt efter sina storasystrar. Jag ser varken ekonomi eller ”trångboddhet” som skäl till abort. Inte heller studier. För det finns egentligen aldrig en enda stund som är perfekt, man är aldrig helt redo – förrän bebisen är hos en. Då är allt perfekt. Bebisen kom då den skulle. Man blev gravid då det var menat. Så tror jag. Så tänker jag. 

Jag menar bara att… det är bra att abort finns och är lagligt, men det används för lättvindigt idag. ”Det passar inte nu.” — vad är det för argument? Har man ändå tänkt sig en framtid med barn varför abort? Jag kan förstå när det rör sig om graviditet efter våldtäkt eller att foster/mamman/båda inte riskerar överleva. Sådant anser jag är ”legitima” argument… Vill inte killen ha barn? Sterilisera då! Allra säkraste sättet till att inte bli gravid är faktiskt att inte ha sex. Kan du inte tänka dig ett barn ihop med den killen? Ha inte sex.. Enkelt skydd mot oönskade  graviditeter, eller hur? Skulle det blivit en graviditet av en söndrig kondom – ja men då finns det väl en mening med det? Ment to be..? Förlåt… Men har hört många som gjort både 2,3 och 4 aborter bara för att det råkade bli såhär, fel tidpunkt, för olika som människor, ekonomi, bostaden, studier, nytt jobb, osv. 

Bloggen lågprioriterat 

Nu har bloggen fått hamna på efterkälken ett par dagar känner jag. Och det är tråkigt. Men det har varit dagar fyllda med aktiviteter. Dels har barnen varit i förskolan. Jag har pluggat och kunnat skicka in två uppgifter som båda skulle varit inlämnade först i nästa vecka – men ska använda nästa vecka till att läsa ikapp i litteratur och liknande. Det blir nog rätt bra planering känner jag. 

Jag har ju även kört tre gånger denna veckan. Och idag blev jag godkänd vad gäller styrning, krypkörning, gasa och bromsa på ett säkert sätt. I nästa vecka ska vi öva på att backa runt hörn så har fått läxa i att läsa på om detta tills dess. 

Jag hann igår äta lunch med en kompis. Det var riktigt skönt, få prata och ventilera sig om allt möjligt. Så underbart! Och jag längtar tills nästa gång! 


Bilden togs för ett år sedan. En liten Throw back såhär på torsdagskvällen. Ebba och Micke lekte i en kartong efter att vi fått hem vår nya kyl och frys. 

Körlektion nr 3

Jag ska snart köra bil igen. Blir andra körningen denna veckan. Men det är bra med lite tätare såhär känner jag. Känner mig lite mer säker då. Idag blir en repetion av igår, styrning i svängarna och att inte ta ut svängarna för mycket på grund av farten. Att tänka på att blicken styr körningen väldigt mycket. (Minns själv hur det var då jag tävlade i ryggsim. Tittade jag med blicken åt ett håll simmade jag dit automatiskt och omedvetet vilket innebar att jag simmade rakt in i väggen och sådant. Jag svängde med andra ord omedvetet.) Måste tänka att det är samma sak här. 

Du kör ingen långtradare!

Idag har jag haft min andra körlektion någonsin. Och vi körde inne i Huskvarna, i ett lugnt område, där jag fick träna på att fästa blicken dit jag ska köra, att inte ta ut svängarna för mycket (fick då kommentaren att jag kör som om jag vore en lastbilschaufför som kör en långtradare) men också att inte ha för hög fart in i svängarna. 

Men som vanligt kommer jag med för höga förväntningar på vad jag själv ska klara av och sätter ribban lite för högt och blir besviken då jag inte når upp till dessa. Min körskollärare sa däremot att för att vara andra gången någonsin som jag kör en bil så går det riktigt bra, att jag inte ska ha för höga förväntningar. Och på grund av min synskada ska vi dessutom ta det lugnt – då jag har lite mer arbete med blicken (vrida runt huvudet mer vid rörlig blick) än andra som har bra syn. 

Igårkväll gjordes det sista på boken, den skickas in till tävlingen idag. Nervöst! Vi åt även pasta carbonara igår hela familjen. Micke testade en ny variant som han lagade till. Vi andra? Vi torkade bordet alla 4 tjejer. En mysig stund trots allt. Bra lämning på förskolan idag för alla tre, vilket också resulterade i en glad mamma. 


En bra start på dagen helt enkelt. 

Hinder mot att vara nyttig 

Jag vill ju som sagt äta mer nyttigt. Jag vill få en mer hälsosam kropp och mer hälsovänligt tankesätt. Men det som på några sätt hindrar mig att komma dit är dessa saker: 

  • Jag är sockerberoende. Dricker ett glas på cirka 4 dl oboy på morgonen och sedan oftast 5 dl Cola om dagen, minst. 
  • Jag äter inte så mycket grönsaker (det jag äter i grönsaksväg är: tomat, gurka, isbergssallad, vitkål, stuvad spenat, paprika, broccoli (ej färsk utan i tex paj enbart) och frysta grönsaker som jag i för sig inte tuggar utan bara sväljer.) 
  • Äter inte keso, produp eller kvarg. 
  • Är allergisk mot apelsin och kiwi samt färska jordgubbar. Känslig mot mejeriprodukter (i för stora mängder). 
  • Ska vara samma mat för hela familjen, dvs inga nötter alls, ingen koppling till skaldjur. Ska det vara fisk eller kyckling ska det finnas bra alternativ i annat kött också men alla tillbehör + allt annat på bordet ska passa både tex kyckling och nötköttet. 

Har ni tips?  

En frukost där jag för ovanlighetens skull även tog surdegsbröd till. 

  

För övermäktigt 

Jag erkänner.. Jag tog på mig lite för mycket studier. Idag har jag tagit beslutet ta bort Bibel och Kultur-kursen. Det kändes på tok för övermäktigt men också helt onödigt med en kurs som bara gav mig stress. 

Så nu har jag Svenska som andraspråk för döva på halvfart och Starta eget på helfart. Räcker mer än väl känner jag. På detta försöker jag ju dessutom ta körkortet. Har redan påbörjat teoriläsningen då första körlektionen är på tisdag. 

Det är ingen svaghet det som jag visat nu. Jag har visat på en styrka i och med att jag vågar avbryta något innan jag själv stressat sönder mig.