En mammas ängslan

Hur har dem det? Är de glada, upprymda och ivriga inför det nya? Eller är de ängsliga, oroliga och saknar föräldrarna? Inatt är första natten någonsin för tjejerna att sova utan mig och deras pappa – samtidigt. De har enstaka gånger sovit utan mig där, men då har deras pappa alltid funnits där. Och tvärtom då han är borta på sina jobb och liknande. 

Jag smsade ungefär vid den tiden de skulle sommat, tänkte höra hur det var.. Svaret ser ni nedan… 

5 svar på “En mammas ängslan”

  1. Förstår absolut din känsla, den kan jag ha även när barnen tex är och leker hos en ny kompis där man inte känner föräldrarna så väl….det är svårt det där när de börjar skolan, då vill de leka med kompisar som man själv inte känner – samtidigt vill man ju att de ska ha kompisar och lekdejter på eftermiddagarna!

    Jag tror dina tjejer kommer växa massor av att vara på nattis och dessutom tror jag de tre kommer få en ännu tightare relation!

  2. Ofta är det ju så, att det är vi vuxna som ”tänker lite för mycket” liksom. Det är vår oro som är värre än den som barnen ev eller ev inte känner.

    Skönt att barnen sov gott igår!

  3. Ibland tänker jag att hälsan tiger still, även om jag också känt oro för barnen ibland, dock inte särskilt ofta med övernattningar. Har varit med om barnens kompisar som dock inte fixat det lika bra och som blivit hämtade mitt i natten… så kan det också vara i början.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *