Hjälpa till hemma 

Här hemma har vi inte något krav på att tjejerna ska hjälpa till, till exempel vid matlagning, dukning, städning eller liknande. Vi frågar om de vill vara med. Vi brukar också (tex på lördagar) fråga om de vill hjälpa till och städa så att alla kan sitta och mysa tillsammans efteråt.. De är väldigt pigga på att hjälpa till – för att de vill det. Mary (på bilden) älskar att hjälpa till i köket och allt som har med maten att göra. Ebba (yngsta på 1,5 år) hjälper gärna till att plocka upp varor efter att vi har handlat. Samantha hjälper gärna till med tvättstugan. 

Jag ser hellre att se hjälper till av egen fri vilja och då tycker det är roligt – än att de ska känna att det är ett tvång. För tvång, straff och ologiska konsekvenser (där jag som förälder bestämmer påföljden i situationen) är inget direkt jag varken rekommenderar eller ser som något positivt för barnens välmående både psykiskt och fysiskt. 


Vi brukar gemensamt hjälpa till att städa/plocka i ordning deras rum på kvällarna så att inga leksaker ligger framme. Främst på grund av säkeherheten men också att få in det som en rutin. Att städa efter sig, men utan tvång. Om de inte vill städa rummet innan sängdags brukar jag förklara att det är för att jag ska kunna komma in till dem på natten – utan att ramla över saker som jag inte kommer kunna se. Och det köper de för de ser ju på mina ögon att jag inte ser lika bra som dem. Och då blir det genast ”jag ska hjälpa mamma att kunna komma in till oss inatt” istället för ”Nej vad tråkigt att städa varje kväll.” 

Författare: Annica

26 åring som har syn och hörselskada, samt Turner syndrom. Är gift och har tre mirakel till döttrar.

1 reaktion till “Hjälpa till hemma ”

  1. Mina barn som nu är stora, 12 och 17, hjälper så klart till hemma. Och jag kan inte komma ihåg hur vi ”bjöd in dem” initialt, men en sak som jag verkligen tror är viktig, för barn, likväl som för vuxna, är att känna att vi betyder något. Att vi bidrar. Att familjen skulle ”förlora något” om man försvann, att det finns något som man gör, som märks, som spelar roll. Om det sen är något så enkelt som att man tar in tidningen från brevlådan, går ut med soporna eller dammsuger, spelar liksom ingen roll. Men att spela roll – att ha en plats, att vara ett kugghjul som kuggar i de andra kugghjulen i familjen – det tror jag på! Motsatsen, att vara ett kugghjul helt utan kontakt med andra kugghjul… usch, jag ryser bara av tanken på det!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *