Läsarfråga: Barnen på nattis

Charlotte undrar: Hur tänker du kring att ha barnen på nattis? Jag förstår ju att det antagligen är ett måste men hur går tankarna?


På ett sätt är jag väldigt glad över nattis. Att det finns och att personalen som jobbar där är så omhändertagande, så lyhörda för barnens behov och väldigt snabba på att även kommunicera med mig som mamma/förälder. De kunde somna bra där sist, inget bråk eller gråt vid läggdags. 


På ett annat sätt känns det rent ut sagt förjävligt (ursäkta språket). Att vara ifrån sina barn på det sättet, att inte höra deras tassande steg de nätter då de kommer över till mig. Att inte kunna vara den som tröstar på natten ifall det är något. Att inte vara den som får njuta av deras härliga, avslappnade, ansikten då de precis somnat. Ja ni förstår kanske mitt resonemang… 

Hade jag kunnat få jobb NU på dagtid… Då hade jag utan att tveka avbrutit allt med nattis och sådant direkt. Det är bra att det finns men det känns onaturligt för mig att vara så ifrån mina barn. 

Författare: Annica

26 åring som har syn och hörselskada, samt Turner syndrom. Är gift och har tre mirakel till döttrar.

2 reaktioner till “Läsarfråga: Barnen på nattis”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *