Lita på barnets förmågor 

När jag nu fått upp ögonen för Petra Krantz Lindgren och hennes texter kring bemötande och barnuppfostran så känner jag så igen mig på många punkter. HÄR är en. Och den träffade mig rakt i hjärtat. Här står det om läxläsning i för sig men kan applicera det på allt annat som man tjatar konstant på barnen om.


– ”Klä på dig nu, vi ska gå!”
– ”Skynda dig nu, det börjar bli bråttom!”
– ”Klä på dig nu så att vi inte kommer försent!”
*Tar över sysslan och stressat klär på barnet*

Känner ni igen scenariot? Det gör jag. Sker rätt ofta här hemma, utan att jag vill att det ska bli så. Men när jag läste Petras text så slog det mig. Jag har inte litat på att barnet faktiskt kan klä på sig i tid, har börjat tjata i förtid och helt enkelt utgått från att barnet kommer att (i mina ögon) söla och driva bort tiden. Jag har inte litat på barnets förmåga helt enkelt. Vilken ögonöppnare. 


Hur resonerar du om det? Hur gör du? 

Författare: Annica

26 åring som har syn och hörselskada, samt Turner syndrom. Är gift och har tre mirakel till döttrar.

6 reaktioner till “Lita på barnets förmågor ”

  1. Men vad menar du/hon att man ska göra?
    Inte säga typ ”nu är det snart dags att klä sig för vi får inte bli sena” utan bara säga ”nu ska vi gå” och tro att barnen då kommer och klär sig jättesnabbt? Nja, sådär låter det iofs inte hos oss men att räkna med att barn tex klär sig lika snabbt som vuxna och utan att man behöver be dom tycker jag låter konstigt….

    1. Förberedelse är viktigt – utan att det blir tjat. Och tex kunna lägga fram kläderna innan, i samråd, att ha som rutin ha sakerna på samma ställe (skor, jacka osv). Jag kan behöva påminna tex: ”Samantha, nu är det dags för skorna.” Men att gå ifrån att påminna 1 gång till att tjata – det vill jag inte, även om det tyvärr sker.

      1. Jo, men såklart det blir tjat ibland – barn har ju heller ingen tidsuppfattning och dessutom ser ju inte barn konsekvenser på samma sätt som vuxna, ”klär jag mig inte nu så blir vi sena och missar frukost”….så tänker ju inte barn. Barn är ju ”här och nu” i sitt tänk!

        Men man ska ju absolut försöka minimera tjatet!

        1. Jag tror att man inte tjatar om man tex säger ”om 10 minuter är det dags att gå härifrån.” ”Om 5 minuter är det dags” osv. Ett knep kanske är äggklocka. Eller timer så gör man en tävling av det i att hinna före klockan.

  2. Med tanke på att barn i den åldern inte har vidare tidsuppfattning är det väl inte konstigt att man som vuxen vill ligga steget före och förklara att man snart måste gå och då måste alla vara påklädda?

    1. Absolut. Men det kan man göra genom förberedelse, förklara upplägget och sådant. Inte som i exemplet i inlägget – där man tjatar för att tillslut ta över. Lägga fram kläderna innan som ett exempel är en väldigt bra förberedelse. Eller, låta barnet sova med kläderna på sig så har man en konflikt mindre på morgonen. (Byte av kläder sker då på kvällen)

Kommentera