Tomten – en världslögn

Väldigt många i världen ljuger för sina barn (tomten, påskharen, tandfen, att det är bara vuxna som får göra ditten och datten, osv). Jag anser att om jag vill ha 100% ärlighet från dem är det också det som de måste få från mig. Om jag ljuger för dem, vilken rätt har då jag att kräva att de inte ljuger för mig? Jag behandlar dem som medmänniskor, inte som några människor som är för små för att ändå inte förstår något. De bör få samma respekt, acceptans och förtroende som ens partner, föräldrar, vänner, myndigheter osv. 

Jag och Micke förklarar att det är mamma och pappa/ mormor/ släktingar/ vänner som köpt julklapparna. Just för att den som gett julklappen ska fås en möjlighet att få ett tack, en kram eller någonting. Men också för barnens skull – de får veta vem som gett, kan visa uppskattning, men även få ett hum om själva processen. Jobb –> Lön –> Handla –> Ge julklappen

Jag anser inte det är rätt att vi som vuxna ljuger för barnen. En del anser att tomte-snacket bara är uppmuntran till fantasi, men det gör inte jag. Jag anser att det är ren och skär lögn. Det är inte nära på något sätt att ljuga för sina barn. Hur kan vi då förvänta oss att de litar på oss? Ljuger man om en sak kan man lika gärna ljuga om allt annat med. 

Vi ser givetvis filmer med tomten, sagofigurer och sådant. Men säger att det är sådant som finns i filmer, precis som spiderman – även om spiderman också finns i leksaksfigurer. Men då har vi också pratat om att andra föräldrar lurar sina barn att tomten finns, att barnen tror tomten finns på riktigt. Barnen brukar då se frågande på oss. ”Man får inte luras.” säger de då som världens enklaste sak. Men de har det grymt mysigt på julafton och längtan efter allt som rör julafton med Kalle Anka, julklapparna, maten, men också gemenskapen, glädjen, mysstämningen och kärleken som flödar. DET är julafton för oss. 


Hur tänker du? 

Författare: Annica

26 åring som har syn och hörselskada, samt Turner syndrom. Är gift och har tre mirakel till döttrar.

15 reaktioner till “Tomten – en världslögn”

  1. Förstår vad du menar och håller egentligen med. Men jag tror inte att det är nåt farligt med den typen av lögner/fantasi. Tror att ungarna fattar och ”förlåter” dem när de blir tillräckligt stora. För övrigt ägnar ju vi vuxna oss åt en massa fantasier också.

  2. En gränsdragning som inte är speciellt enkel att göra. För oftast kan vi människor inte veta vad som är en lögn. Sägner och liknande har en rent uppfostrande och moralisk funktion. Ska vi ta bort den helt?
    Lögn är ett hårt ord. Faktum är att det är viktigt för barn att lära sig att både luras och att inte berätta sanningen, samt att känna till när det är bra för dem att göra det.
    Kanske känner du till begreppet ”Theory of mind”. Det handlar om förmågan att kunna förstå hur en annan människa tänker, beter sig och interagerar – allt för att kunna göra vettig mänsklig interaktion själv. Detta är en förmåga som till exempel många autistiska barn saknar, därför deras ibland sociala oförmåga. När barn lärs sig att förstå lögner (som de oftast gör med t ex tomten) är det ett sätt att lära sig Theory of mind. Ska vi ta bort den förmågan?

    Se denna länk, så kanske du förstår vad jag menar.
    https://www.psychologytoday.com/blog/ulterior-motives/201512/when-children-learn-about-others-minds-they-learn-lie

    1. Håller helt och hållet med dig!
      Vi ska dels inte undervärdera barns kunskap, de flesta barn har trott på tomten utan att för den sakens skull bli notoriska lögnare och vi ska heller inte fostra en generation som går runt och sårar folk med sin brutala ärlighet!

  3. Låter som en sund inställning tycker jag. Mina föräldrar sa nog att tomten delade ut klapparna, men det var alltid från dem/mormor/släkting etc. Och vi skulle alltid säga tack så klart. Men just att barn ska få en uppfattning om vad som krävs av vuxna för att de ska få presenter känns som en bra sak att ändå börja förklara om än på ett enkelt sätt.

  4. Jag anser att man måste lära sina barn att ”dra en vit lögn ibland” – de måste lära sig att man inte alltid kan säga sanningen, säga saker som sårar osv.
    Mina barn vet att man inte säger ”nej, den är ful” och ngn visar sin nya jacka även om man tycker det.

    Mina barn trodde på tomten ett tag, de hade inga problem med att detta inte innebar att lögner var okej – jag tror du underskattar dina barns förståelse för hur ”lögnen” om tomten etc fungerar (detta är iofs vanligt bland barn med olika npf-problematik). Att tro på Tandfen, tomten osv tycker jag tillhör en fin barndom och inget som jag tror gör att barnen blir notoriska lögnare i övrigt!

    Min fråga till dig blir helt enkelt, vad tycker du om vita lögner? Ska barnen i sin iver att vara ärliga såra sina medmänniskor & ljuger du aldrig själv? Du har ju själv beskrivit vissa situationer här i bloggen (eller den gamla bloggen) som inte känns så himla ärliga….?

    1. Jag anser inte heller att vita lögner är okej. Om någon frågar mig om den klänningen den har på sig, svarar jag med sanningen – dvs JAg tycker inte riktigt den passar, men trivs den personen i den klänningen så är det det enda som räknas. För personen i fråga är alltid fin/vacker/unik. Man behöver inte säga ”den är ful” man kan säga annat, då alla har ju olika smak – även i mode.

      Jag försöker inte påstå att jag är perfekt, aldrig gör misstag eller liknande. Men jag försöker att inte ljuga. Jag försöker att inte såra heller, har faktiskt avstått från att svara på frågor om jag vet att det kan såra med sanningen. Men, samtidigt – vi bör visa våra barn sanningen, eller hur? För det är med oss det startar, om vi vill ha en värld med kärlek och fred..

      Nä, jag underskattar inte deras förståelse. Men jag respekterar och älskar dem för mycket för att medvetet och med vilja ljuga för dem år in och år ut. Mina barn har inte någon typ av npf-problematik..

      1. Jo, barn behöver lära sig att säga sanningen men jag anser att de inte ska säga sanningen till vilket pris som helst – att tex avstå att svara tror jag är ”på för hög nivå” för barn att förstå… och även att avstå är ju ett sätt att såra ngn, att dessutom säga ”den klänningen är inte min smak” är ju egentligen att ljuga om man tycker den är skitful!

        Två saker till så vill jag dels påpeka att vi måste ha otroligt olika syn på ”att ljuga och såra” för jag anser att en del saker du skrivt är en av de största lögnerna och sveken man kan utsätta personer i sin omgivningen för och dels så menade jag absolut inte att dina barn har npf-problematik utan jag menade bara att många av dessa barn har svårigheter med lögner osv.

        Du tenderar (i bloggen) att se allt otroligt svart/vitt vilket gör att jag förstår att du ser tomte-lögnen som lika stor som andra lögner – dock bör man inte kasta sten i glashus…

      2. Och en fråga till – blir du inte sårad om ngn säger ”ja, jag skulle ju aldrig vilja ha de kläderna du har/ se ut som du/göra som du”?
        Oavsett om man lindar in det i fina ord så örn ju kontentan av det som sägs sårande- eller?

        Visst barn ska lära sig att inte ljuga men samtidigt ska de lära sig att vara fina medmänniskor, kompisar osv

          1. Enligt mig är det viktigaste att inte såra eller göra ngn ledsen i onödan (det finns nog med elaka människor i världen) och enligt dig är det viktigaste att dina barn inte drar en vit lögn- vi tycker olika helt enkelt!

            Dock intressant att du inte alls verkar leva som du lär 🙂

          2. (Allt kom inte med)

            —och att du liksom inte ens besvarar den frågan utan enbart fokuserar på en liten del av problematiken…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *