En ny avdelning 

Idag började Mary på sin nya avdelning, en avdelning för 3-5 åringar. Samantha går på den andra avdelningen men på samma våningsplan. Ebba går fortfarande på nedervåningen på småbarnsavdelningen. Vi tackade Marys tidigare pedagoger med blommor, lämnade Ebba på sin avdelning och gick sedan upp. Lämnade Samantha på sin. Sedan fick jag vara med Mary på sin nya. Träffade pedagogerna, tittade runt i lokalerna och liknande. Satt med under samlingen och följde med till lunchen. När hon satt sig för att äta så kände hon sig trygg. En annan kompis från gamla avdelningen satt bredvid henne. Något bekant i allt det nya. Hennes filt (snuttefilt) fick hon även ha med sig dit och ha hängandes på stolen, bakom hennes rygg. 

Jag märkte direkt att det var något som inte stämde med Mary då vi kom fram till förskolan idag. Tystlåten, gömma sig bakom mig. Ville inte hälsa på sin favoritfröken eller någonting. Hon blir så innesluten i sig själv. Jag misstänkte att det kunde bli såhär. Därför hade jag bokat in dem en hel timme före de egentligen behövde lämnas – just för att kunna ha tid med Mary på hennes nya avdelning. Att jag hade tid att se henne. Krama henne. Gå runt med henne. Att hon fick tid på sig att känna sig trygg i situationen. Att hennes behov kunde gå först. 

Författare: Annica

26 åring som har syn och hörselskada, samt Turner syndrom. Är gift och har tre mirakel till döttrar.

En kommentar till “En ny avdelning ”

Kommentera