Trötta Mary 

Såhär trött blir man efter en dag på förskolan. Mary bad om lite yoghurt och banan till mellis direkt vi kom hem från förskolan. Valde också att se på Vaiana på tv. Så fort mellanmålet var uppätet lade hon sig ner i soffan och somnade. Nu har hon ju ingen sov-vila på förskolan längre, nu då hon flyttat till storbarnsavdelningen. 

Imorgon börjar vi

Imorgon är det dags. Dagen som jag sett fram emot med viss bävan. Det är dags för Samantha att börja med sina sprutor. Imorgon förmiddag ska vi till sjukhuset med henne, läkaren där ska få ge henne en första injektion för att dels visa oss föräldrar en gång till hur man gör men även för att ge Samantha en trygg start med dessa sprutor. Läkaren kommer även gå igenom hur vi sköter om den och byter ampuller (det ”rör” inuti sprutan som innehåller själva medicinen/vätskan).

Jag började redan i måndags att förbereda Samantha för sjukhusbesöket. Pratade om att hon skulle till sjukhuset och träffa doktorn. Genast blev hon på sin vakt och såg på mig ”Måste jag ta spruta då?” var hennes enda fundering. Jag bekräftade detta men var väldigt snabb på att förklara. Det är inte blodprov denna gång (vilket hon har varit med om då en vanlig blodprovstagning blev en traumatisk upplevelse) utan vi ska ta sprutan i benet. Hennes spruta, den som ser ut som om den har många pussmunnar på sig. Då blev hon lugn och tyckte att det skulle bli okej.

Det stora misstaget

Ingen undgick väl att läsa att jag hade kommit in på förskolelärarutbildningen? (<– länk till inlägget) Att jag hade upprop igår? (<– länk till inlägget) Vad var det egentligen som hände där vid uppropet och vad var det som nu har ändrat hela min framtid – än en gång? 

Jag stod i kön för att registrera min närvaro innan uppropet. Stod i förskolelärarprogrammets kö, kom fram, letade i listan. Mitt namn stod inte med. Kontaktade personalen som undersökte detta. Det var inte förskolelärare jag kommit in på. Det var grundlärarprogrammet med inriktning F-3 jag hade kommit in på. Helt enkelt en miss då jag läste på antagningslistan. Nåja, det är  väl inte direkt världens grej tänker kanske du? Men jag har ju läst termin 1-3 i F-3 inriktningen. Jag har godkänt i de flesta kurser som jag då läst. Så.. ändrade planer med andra ord. 

Vad ska nu ske i höst då? Vad blir mina planer då? Jag ska läsa fristående kurser, som förhoppningsvis kan gynna mitt yrkesliv sedan. Jag kommer att ha en tenta i engelskan (grammatik, kuggade senast med ett poäng under godkänt). Kommer i vår sedan att fortsätta F-3 som vanligt, med matematik och VFU, bland annat. 

Att vakna upp hemma 

Oj så skönt det var att få vakna upp i sin egna säng igen. Vi vaknade kring 8 idag, sovmorgon minsann. Men idag blir det en mjukstart. Tjejerna blir hemma med Micke då jag åker till skolan för upprop. Sedan imorgon blir det förskola för dem och skola för mig samtidigt som det blir jobb för Micke på kontoret. 

Såhär såg det ut på hemfärden igår. Ebba sov två tredjedelar av vägen så jag kunde ha lite tid med Mary. Vilken lyx! 

BB åt alla!

Något som berörde många kvinnor i landet var då BB i Sollefteå fick läggas ner i början på året. Än idag pågår en ockupation av dessa lokaler. Kvinnor med förlossningsvärkar får åka 10-20 mil, för att det eventuellt ska finnas plats på detta BB. En del har fått söka sig utomläns för att föda. Det har skett en del födslar i bilar, i dikeskanten under vintern, våren och sommaren. Detta är något som berör mer än kvinnorna däromkring. Det rör även de nyfödda bebisarna, männen/partners som får köra i denna paniken och stressen och faktiskt får vara de som förlöser barnen. 

Jag anser att varje kvinna har rätt till att ha en lugn, trygg och skyddande förlossning. Ha rätt att föda i närheten av rätt utrustning och kompetent personal ifall det tillkommer komplikationer. Men även för ens psykes skull – man känner sig lugnare och därför brukar förlossningarna gå med bättre chans till bra utgång. 

Jag anser att det är att leka med folks fysiska men även psykiska hälsa. Människors liv kan bli lidande, även riskeras att dödas i olyckor längs vägen (fartdårar vet vi ju alla existerar till exempel), men också i komplikationer med tanke på att vården inte finns i närheten. 

Jag står för att BB och förlossningsavdelningar ska finnas i varje stad. Jag står för att detta, landsbygdens invånare ska inte bli lidande för att mer pengar ska till de stora städerna istället. Jag anser att man egentligen bör satsa mer på Norrlandslandsbygdens vård och hälso-lokaler än inne i storstäderna. Jag står för att man inte ska tvinga landsbygdens befolkning att flytta, jag vill inte se mer spökstäder i Sveriges Norrland tack vare all påtvingad massflykt till storstäderna.  

Marys förlossning, inskriven 21.59 på kvällen. Hon föddes 23.12 samma dag. 

Ebbas förlossning. Skrevs in 08.49 och hon föddes 09.05. Hann vara inne mindre än en kvart. Hade vi bott längre ifrån hade det slutat i en förlossning i bilen längs vägen eller ambulansen. 

Bästa vs värsta med hotell 

Bästa

  • Allt det goda vid frukosten. Brukar alltid ta pannkaka med grädde och sylt. Och direkt efter det en eller två frallor med ost. Nyponsoppa ska givetvis också ner i magen. 
  • Man slipper laga maten. 
  • Man slipper tänka på städning. 

Värsta

  • Att någon annan städar upp efter en. Jag menar. Soporna, de smutsiga handskarna och plockar upp våra personliga saker från golvet/skrivbordet. 
  • Barnens utrymme att leka på minskar radikalt. 
  • Alla rutiner för sömn och mat ändras villet ger mer utbrott och mer visade känslor från barnen. 

Allergisk reaktion och borttappad mobil 

Denna helgen slår verkligen allt. Panik, stress och hjälplöshet är några av känslorna som jag har känt – och då har vi ändå två dagar kvar här. Vad är det då som har hänt undrar ni kanske? Ni som följer mig på instagram såg igår vi har åkt till Växjö (Karl Oskar dagarna får storbesök) och att Samantha fick en allergisk reaktion då vi satt och åt middag. En ren panik sköljde över mig. Men jag löste det. Det tog tid men det gick över. Och idag då? Idag var min mobil borttappad i en halvtimme, timme ute på marknaden. Den lämnades som tur va in till en polisbod (jag ringde FaceTime till min mobil från min iPad och fick då svar av en polis som berättade var den fanns att hämta). 

Stressen är egentligen en sak i sig själv. Att konstant hålla reda på två som går själv och försöka hantera känslan över att de vill gå iväg, underhålla den tredje i vagnen, se till att ingen gör något mot barnen, hitta matställen där det går att äta på/pålitlig mat och även hitta ställen där de faktiskt kan släppas fira och leka på såsom lekparker och sådant. 

Men annars så. Mysiga stunder, mycket skratt och bus blir det ju. Och det är ändå skönt med en sådan här helg – man uppskattar vardagen så mycket mer då. 





Gårdagens lunch 

Det blev tacos till lunch här hemma igår. Tjejerna älskade det. Och det bästa var? Absolut ingen stress hos någon av oss, åt ganska länge, Ebba bytte plats emellanåt. Mary matade Ebba ibland och åt själv då hon hann. Samantha tog fler portioner än hon brukar. En underbar måltid helt enkelt. Och det är den stämningen som jag vill åt – den harmoniska, icke-stressade och sagoliknande stunden.