”En flicka söker sin mamma!”

En heldag i Nyhem (Nyhemsveckan, läs mer här om du är nyfiken) blev det igår. Popcorn, fika, glass två gånger och ett gäng böcker inköptes så att jag kan dela med mig  av min tro till tjejerna lite enklare. Kunna förklara enklare och sådant i alla fall. Träffade en vän jag inte träffat på åtminstone 9 år. Riktigt kul att ses! Och så träffade jag även en av de personer jag har som förebild i den kristna tron, en pastor som även varit föreståndare för det behandlingshem där pappa bodde i kampen att bli nykter. Denna pastor är den som troendedöpte mig. Så en riktigt bra dag socialt sett. 


Det jobbiga under dagen var att Samantha sprang bort ett par gånger. Första gången letade vi i kanske en kvart efter henne. Överallt, samtidigt som det ösregnade ute. Andra gången hade hon fått lov att vara vid lekparken, hon hittade några äldre barn att vara med och helt plötsligt var hon inte längre där. Jag höll utkik efter henne samtidigt som de andra två lekte i sanden. Tillslut var jag riktigt orolig. Drog med de andra två och började leta. Letade i större och större cirklar. Såg inte till henne någonstans! Nu hade jag nästan panik och jag kände verkligen stressen byggas upp. ”Det är en liten flicka här som letar sin mamma. Flickan heter Samantha. Hennes mamma heter Annica.” Fattar ni vilken glädje jag kände då jag hörde detta?! 

Samantha hade följt med de större barnen till en hoppborg men på just den var hon för lite gammal för att få hoppa i. Då blev hon ledsen och insåg då med att jag inte var i närheten. Då hade hon fått till ett podie/scen och gått upp där samtidigt som de höll en auktion. Hade helt sonika sagt att hon inte hittade sin mamma. Och både jag och de i personalen ansåg att hon hade handlat helt rätt och var riktigt klok som agerat så bra på detta. Och jag var inte sen med att ösa över henne beröm över detta. Men hon hade blivit lite uppskakad minst sagt. 

Mobilen och sociala medier 

Jag är mobilberoende. Det vet jag om, jag har insett det och jag gör vad jag kan för att minska på det ”onödiga” användandet. Med onödigt användande menar jag tex att titta på mobilen varannan minut (ofta ännu mer än så!) för att se om någon har skrivit någonting någonstans. Jag ser till att vara anträffbar hela tiden. Jag blir nådd när som helst i princip. 

Jag svarar på sms direkt, jag tar alla telefonsamtal direkt och liknande. Det tar på krafterna, energin blir tudelad på något sätt. Så… i sommar har jag gett mig själv en liten utmaning. 

Minska på mobilanvändandet. 

  • Detta ska jag göra genom att ta bort notiser för alla appar i princip. Bara ha kvar notiser för telefonsamtal – dvs sms kommer inte längre att få prioritet för mig. Jag svarar då jag har tid, inte på sekunden varje gång. 
  • Kommer lägga den på ett ställe i lägenheten, vilket kommer göra att jag  måste avbryta något för att gå dit, villet kommer resultera i att jag måste medvetet välja.
  • Att lägga vissa nummer som favoriter, och det är dessa samtal som kommer att gå genom. Andra nummer kommer att prioriteras bort. Inte för att de betyder mindre för mig, utan för att jag måste inse att tiden är värdefull. 

Inställda planer

Kryssningen blir inte av. Vi skulle ha satt oss på tåget om cirka 3 timmar. Men så blir det inte nu. Hade sådan ångest över det beslutet igår eftermiddag. Slutade med att jag avbokade den. Jag fick sådan ångest att jag grät och visste varken ut eller in. Frågade barnen och även deras pappa. Barnen sa nej till kryssningen och ja till Leos lekland. Och det var tack vare tjejernas vilja till att göra annat som gjorde att jag valde att avboka i slutändan. 

Att mysa igår eftermiddag på stranden med min vän Esther. Det gjorde ändå att beslutet kändes lite lättare att ”acceptera” på ett sätt. Och så ska vi bara städa lite här hemma, duscha lite snabbt innan vi åker mot Leos. Eller så städar vi bara idag och tar Leos lekland imorgon. Blir nog bra hur vi än gör. 

En eftermiddag på stranden 

Jag hade en utbildning på förmiddagen i förflyttningsteknik på de brukare som vi kommer att få möta i jobbet i sommar. Först tänkte jag att det kommer bli tråkigt, jag kommer vara utanför – som vanligt. Men så blev det inte! Raka motsatsen. För någon minut efter att vi börjat kom en tjej in och satte sig intill mig. Det visade sig vara en av de nya vänner som jag hittat genom församlingen här i Huskvarna. Jag och Esther pratade med varandra då chansen gavs. 

Och då jag kommit hem fortsatte vi prata via messenger. Micke åkte senare mot Göteborg för att jobba borta en period igen. Då dök Esther upp med en fikakorg och vi gick med henne ner till stranden. Både lite bad i Vättern, lek på stranden och i en lekpark intill hanns med. Tjejerna och jag hade riktigt roligt och uppskattade verkligen att umgås med henne. 

Status på livet 

Arbetsintervjun: Fick samtal från damen som intervjuade mig. De valde tyvärr en annan kandidat till jobbet. Bara att söka vidare! 

Psykiska ohälsan: Jag har en del issues att jobba med, helt klart. Tuffa beslut som kommer vara svinjobbiga men nödvändiga att ta. 

Micke: Åker bort idag igen. Borta i 1,5 vecka nu ungefär. Tjejerna kommer att sakna honom riktigt mycket. 

Jobb: Sommarjobbet startar på måndag, då startar även tjejernas första sommar med  nattis. Känns inte optimalt för fem öre men vad gör man inte? Men det känns riktigt fel med det här upplägget måste jag säga. Jag vill ju ha dem hemma hos mig. Kommer gråta de nätter vi är ifrån varandra. 

Kryssningen: Närmar sig med stormsteg, imorgon åker vi! Längtar massor att komma ifrån lite nu. Jag och tjejerna. Det behöver vi. Midsommar firar vi alltså på kryssningen och sedan med tåg hem igen. 

Under dina vingars beskydd 

Ibland behöver man beskydd, någon som omsluter en och låter en ramla mot sig för att fånga upp personen. Ibland behöver man få ta skydd under vingarna helt enkelt.

Jag har, äntligen, fått tag i texten till en låt jag grunnat på sedan början på helgen. Fick texten tillskickat från låtskrivaren himself för att vara riktigt ärlig. Finns inte en inspelning liggandes ute men han var schysst nog att skicka en enkel inspelning till mig. Men tänkte dela med mig av texten till er… 

Den här låten drog mig genast 10 år tillbaka i tiden då jag stod nedanför lovsångsteamet och tecknade denna på teckenspråk, hur jag även lät tårarna rinna nedför kinderna och känna Guds närvaro på just det mötet, i det ögonblicket. Nu, mer än någonsin, är det Guds närvaro jag behöver känna igen. Som jag behöver förlita mig på. Den här låten påminde mig om det. Gav mig mera styrka, hopp och förtröstan om att man tar sig igenom mörket – men inte ensam. Aldrig ensam.  


Vers: Bort från mörkret har jag flytt
Du lyfte mig nu är jag trygg
Under dina vingars beskydd
Nu kan inget skada mig
Om jag faller faller jag mot Dig
All Din nåd den omsluter mig
Om natten så gästar gråt men om morgonen kommer jubel

Ref: Du förvandlade min klagan till dans
Du tog av mig sorgens dräkt
Och du klädde mig i glädje
Min lovsång den ska aldrig tysta mer


Text och musik: @Johan Lager

Besök på nattis 

Idag blev det ett litet besök på nattis. Barnen ska vara på en nattbarnomsorg då jag jobbar sena kvällar nu i sommar. Det känns riktigt tufft och jobbigt att behöva vara ifrån dem vissa nätter men det är så det måste bli tack vare jobben som barnens pappa och jag har. 

Tjejerna sprang omkring och utforskade hela lokalen. Jag tror att det kommer bli bra – om de bara får tid att smälta allt innan vi börjar på riktigt där, vilket vi gör på måndag om en vecka. 

Enkelt till middag

Idag blev det väldigt enkelt till middag, dels på grund av värmen men också för att vi varit ute mestadels idag. Dels härutanför och lekte på gräsmattan men vi gick även till affären fram och tillbaka. Men dagens höjdpunkt för tjejerna var att besöka en av deras förskolekompisar och leka hemma hos den familjen. Det älskade de och fick löfte om att komma tillbaka dit. 

Nu: nu ska jag se på lite Buffy innan sängen kallar på mig också. Ska försöka sova i rätt skaplig tid idag. Natten till idag somnade jag ordentligt först vid 03. Tröttmössa är det minsta man kan kalla mig då tjejerna klev upp vid 06.30.