Motsatsen till ett tryggt barn

Jag blir bara mer och mer frustrerad över hur vissa pedagoger är på förskolan där barnen går. Ebbas pedagoger är klockrena, där kan jag stanna mer än nödvändigt och prata lite, berätta om episoder med barnen och liknande. En hjärtlig miljö helt enkelt. Det var ju även där Mary gick till och med i våras. Samanthas första avdelning var också klockren, härligt gäng bland personalen även där. Hennes nuvarande avdelning tycker jag fungerar bra nu, efter diskussioner där jag tog upp funderingar direkt. De är aktiva, de berättar och låter oss ha våra rutiner vid lämning och hämtning. Såhär långt, allt väl.

Nu till problemet. Som ni kunde läsa lite om i inlägget om Mary så har hennes nuvarande pedagoger varit lite… motsträviga.

  • Bland annat igår hade de för fjärde eller femte gången INTE bytt hennes blöja på hela dagen (det vill säga hon kom hem med samma blöja som jag tagit på henne på morgonen). Detta har jag pratat med dem om och allt de säger är ”Oj, jag var inte den som hade det ansvaret igår men jag ska prata med den personen.” Och då har jag diskuterat det med olika personer varje gång det hänt. Vem är det egentligen som har det ansvaret? Mary säger dessutom att hon inte vågar säga till när hon behöver på toaletten, de rutinsätter henne inte, de följer inte med henne dit.

 

  • De låter henne inte ha filten 1-3 minuter vid lämningen, för att de inte orkar förklara varför Mary får ha den till de andra barnen. De står inte upp för hennes trygghet – det är så som jag ser det. Ja, jag har diskuterat detta med dem och de säger att det ska vara lika för alla, att de inte kan tillåta alla att ta med filtar in – hur skulle det då se ut?! Pedagogerna på hennes gamla avdelning ställer sig högst frågande till detta då jag drog upp det där. De anser att Mary behöver den som mest några minuter och lägger ifrån sig den då hon känner sig trygg nog. Så varför inte få ha filten den lilla stunden det rör sig om?

 

  • När jag lämnar på morgonen så menar de på att de ska prompt ta henne redan ute i kapphallen. Men jag ser på Mary att det gör henne riktigt osäker. Hon mår inte bra av det. Hon vill ha sin tid i lugn och ro, få klä av sig ytterkläderna med mig/den som lämnar. Hon vill ha tid på sig att gå hand i hand med mig in till salen där de ska vara. Först då märker jag att hon börjar bli okej med att säga hejdå. Men inte innan hon kramat mig och jag rent av tagit hennes armar bort från min nacke där hon kramar mig hårt. Pedagogen står tätt intill Mary med handen på hennes axel, redo att DRA henne ifrån mig. Men det är för jävla fel. Det gör inte Mary tryggare i situationen. Så från och med nu tänker jag lämna Mary sist så att jag har tiden att vara kvar tills hon själv går ifrån, tills hon själv säger hejdå. Inte en sekund innan dess. Pedagogerna får säga vad de vill. För nu vill jag bara se till att Mary känner sig trygg på plats. För även om pedagogerna säger at de gör allt för att hon ska känna sig trygg så visar inte deras handlingar detta och det syns även på Mary då hon sluter sig, står ibland som en stenstod då jag går ifrån henne. Osäker, otrygg och inte alls den Mary jag ser i en trygg miljö.

 

30-dagars utmaning

Från och med idag börjar jag en 30-dagars utmaning tänkte jag. Nu då jag tappat fokus lite på bloggen kanske det här får upp min glöd igen. 

  • Dag 01 – En bild på mig + 5 fakta om mig själv
  • Dag 02 – Tre saker som finns i mitt rum
  • Dag 03 – Favoritårstid
  • Dag 04 – Vad som finns i min väska
  • Dag 05 – Bild på vad jag senast köpte
  • Dag 06 – 5 olika bilder från 2015
  • Dag 07 – 3 artister jag gillar
  • Dag 08 – Favoritsaker
  • Dag 09 – Mina rädslor
  • Dag 10 – Gamla bilder på mig
  • Dag 11 – Visa mitt favoritplagg
  • Dag 12 – Min sommar
  • Dag 13 – Favorit tv-serier
  • Dag 14 – En av mina favoritbilder som jag själv tagit
  • Dag 15 – Två saker jag längtar efter
  • Dag 16 – Mina favoritplatser
  • Dag 17 – Fem bloggar jag läser dagligen
  • Dag 18 – Vad jag hade på mig i dag
  • Dag 19 – Min favoritlåt och varför
  • Dag 20 – Hit vill jag åka innan jag dör
  • Dag 21 – En film jag kan se hur många gånger som helst utan att tröttna 
  • Dag 22 – Den bästa dagen på året och varför
  • Dag 23 – Min dag i bilder & text
  • Dag 24 – Vad jag vill jobba med när jag blir vuxen
  • Dag 25 – Någonting jag vill göra just i denna sekund
  • Dag 26 – Min favoritparfym
  • Dag 27 – Detta är jag beroende av
  • Dag 28 – Hur jag firar julafton
  • Dag 29 – Någon jag vill byta liv med en dag och varför 
  • Dag 30 –  Mina husdjur

Behind the scene 

Jag tyckte verkligen att intervjun vi fick vara med på idag gick bra med alla tre barnen. Vi passade på att samtidigt fika lite på ett café i närheten av där vi bor. Intervjun handlade om solskenshistoria kring Turners syndrom och hur det gått för mig samt för Samantha. Lite statistik fick jag med också. Kommer absolut att länka till intervjun då den dyker upp. 

Alla känslor inombords 

Jag måste bara dela med mig av en tanke/fundering jag har angående Mary och hennes känslor. Om någon skäller på henne sluter hon sig, blir tyst, går undan, svarar inte på tilltal eller liknande. Om någonting gjort henne ledsen sluter hon sig, säger inte vad som är fel, svarar inte, vill inte tröstas samt gömmer sig gärna i hörn eller under/bakom möbler. Om hon gjort illa sig gråter hon inte utan sluter sig istället. Säger inte att hon har ont utan lider i tysthet. Som då hon bröt benet. Grät inte utan bara bättre gå på benet. 

Hon har alltid varit tillbakadragen kan man kalla det. Även när barnens farmor eller våra nära vänner kommer på besök så går hon undan, vill hålla handen/bli buren och känna närheten till oss föräldrar minst 30 minuter upp till hela besöket de är här. Kommer hon på morgonen till förskolan är det ofta att hon vill ha med sig filten in till avdelningen för att känna trygghet (bråkar numera med pedagogerna varje morgon pga detta) tills hon kommit igång och blivit varm i kläderna så att säga. Det behövs bara 5 minuter så är hon igång men de där fem minutarna anser jag är viktigt att göra rätt. 

Har ni någon idé om hur man kan nå fram till henne på ett nära, medvetet sätt där man inte tvingar till ögonkontakt, inte tvingar henne att svara osv? Utan hon själv ska bli så trygg i situationen att hon ”vågar” berätta och förklara, svara och visa. Känner ni igen det här? 

Drop in på öronmottagningen

Puh, vilken dag det har varit alltså! Lämnade Mary och Ebba vid 9 imorse på förskolan. Samantha och jag tog sedan bussen till sjukhuset där vi skulle gå på en Turners syndrom uppföljning angående sprutorna. Vad som bestämdes? Att vi skjuter på allt i ett halvår minst, och strax innan nästa omgång så ska Samantha få lite sprut/stickträning. Men vadå? Ska vi inte träna lite överhuvudtaget innan dess? Ska hon gå detta halvår (eller mer) och vara rädd för sprutor?! 

Sedan blev det drop in på öronmottagningen då hon klagat på värk i ena örat de senaste dagarna, hade 38 i feber idag och minskad matlust de senaste dagarna. Rodnad i hörselgången samt vätska bakom trumhinnan. Men ingen öroninflammation. Fick öronproppar att droppa 3 gånger dagligen i en veckas tid. 

Lunch på IKEA med henne innan vi hämtade de andra två på förskolan och gick hemåt. Väl hemma myste vi till det med kladdkaka och grädde. Samantha hade även fått lov att dela ut de gosedjur vi köpt på IKEA. En drake till Mary, en hare till Ebba och en katt till henne själv. Och hennes systrar kramade om henne, sa/tecknade tack och pussade henne. Vilken ömhet, tacksamhet och glädje de visar till och om varandra. 

Smygkörning, svängningar och stadskörning 

Första körlektionen är avklarad. För att aldrig ha kört bil innan så kändes det riktigt bra. Blev lite nervös/orolig vid mötande bilar och när jag skulle svänga i korskningar. Jag fick först åka till en stor parkering där jag fick börja med att lära mig smygköra, titta dit jag skulle köra, svänga in till kanten och liknande. 

Nästa moment: köra nära trottoaren, svänga i utfarten och ut på trafikerad väg. Och sedan? Svänga vänster in i bostadsområde där jag fick svänga höger i flera omgångar. Tränade på att titta dit jag skulle, ha händerna på utsidan på ratten och bromsa/gasa mjukt. 

Sista momentet: köra ut i den trafikerade vägen igen. Över en bro i närheten av där jag bor, svänga in till Huskvarnas centrum och där parkera utanför trafikskolan. Så jag fick köra i stadsmiljö idag, på första gången!  

Hade en riktigt bra körskollärare som talade om hur jag skulle tänka, förbereda min körning och även steg för steg i de olika momenten. Ska träna på att hålla blicken dit jag ska, ratta på utsidan och korsa händerna vid svängarna samt hålla placeringen på bilen rätt (rätt körfält, även i svängarna). Nästa lektion är imorgon! Tror det här kommer att bli riktigt bra. 

Bild lånad från deras hemsida. 

Så redan nu rekommenderar jag Centrala trafikinstitutet. Det är inte ett samarbete utan mer att jag vill uppmuntra fler att köra upp med dem då de redan nu imponerat på mig. 

Tankar kring körkortet – del 2

Jag har fått en del frågor kring mina tankar om när jag satsar att vara färdig med körkortet och hur jag tänker kring det hela. Ska jag köra upp med manuell eller automatbil? Och hur ofta kommer jag att övningsköra egentligen? 

Jag kommer redan från start att köra med en automatbil. Detta på grund av att jag tror mig veta att det går snabbare att lära sig köra med automatbil än med manuell. Jag tänker att när jag väl har körkortet (med krav att köra automat) och fått in körvanan kommer jag att köra en del körlektioner för att lära mig manuell växling också. Och efter det köra upp för manuellt körkort med. 

Jag har förhoppningen om att ha körkortet till innan nyår. Det är min stora mål just nu – att köra så pass mycket och så pass ofta samt hinna plugga på teorin att jag kan köra upp innan nyår. Körskolan sa att det absolut var möjligt – om jag bara hade motivationen (och ekonomin/möjligheten) till det. 

Jag kommer att köra allt på körskolan. Detta på grund av att vår automatbil (familjebilen) är under lagning för tillfället då turbon i motorn lade av i augusti. Men även för att Micke inte vill lära ut fel utan helt enkelt att jag ska lära mig rätt. Det är ju ändå över 25 år sedan som Micke tog sitt körkort. Nu har jag bokat upp 10 körlektioner, 2 gånger i veckan i fem veckor framöver. Och efter det ytterligare 10 lektioner är vad jag har tänkt mig. Sedan kanske trappa upp med oftare just för körvanans skull – om det behövs. Men detta är mina tankar, har första lektionen imorgon med körläraren så får se vad han säger också. 

Personlig lista 

1. Vem är din bästa vän? Hm, där måste jag nog säga Josephine (Jossan). 

2. Vad har du för skostorlek? 35-36

3. Brukar du skratta för dig själv? Ja, helt klart. Ibland tror folk runt omkring att jag är helt skvatt galen. 

4. Vilket är ditt favoritnummer?

5. Vad var det senaste du åt? 1 riskaka med smör. 

6. Om du var en krita, vilken färg skulle du vara då? Vit (hederlig vit krita till en svarta tavlan) 

7. Hur är vädret just nu? Molnigt efter en regnig dag. 

8. Vem var den senaste personen du pratade med i telefon? Jossan. 

9. Vad är det första du ser hos det motsatta könet? Attityden. Och även om det då är en skitsnygg kille så attraheras jag inte om det inte stämmer med attityden. 


10. Tv eller dator?
Tv. 


11. Favoritprogram på TV?
Wahlgrens värld, arga snickaren och NCIS. 


12. Har du några syskon?
Ja, 5 helbiologiska syskon. Även 10 bonussyskon.  


13. Längd?
Jag är 152 cm. 


14. Hårfärg?
Är naturligt brunett



15. Ögonfärg?
Blå 


16. Använder du kontaktlinser?
Nej. Kan inte ha det pga mitt synfel. 


17. Favorithögtid?
 Julen. 


18. Favoritmånad?
December. 


19. Har du gråtit någon gång utan anledning?
Ja, flera gånger. 


20. Vilken var den senaste filmen du såg?
Taken 3. 


21. Favoritdag på året?
1 januari. 


22. Är du för blyg för att fråga ut någon på dejt?
Det beror på vem det handlar om. 


23. Kan du stå på huvudet?
Nej. 


24. Kramar eller kyssar?
Kramar. 


25. Choklad eller vanilj?
Choklad. 


26. Har du några tatueringar?
En på ryggen. 


27. Vad lyssnar du på just nu?
Ebbas babblande. 


28. Är du kär i någon kändis?
Nej. 


29. Vilka böcker läser du just nu?
Ingen just nu om man inte räknar studentlitteratur. 


30. Piercingar?
Ett hår i vardera öra men de har nog vuxit igen vid det här laget. 


31. Vad gör du just nu?
Tänker, och svarar på denna lista. Försöker samtidigt få Ebba att sova. 


32. Smöriga, naturella eller saltade popcorn?
Smöriga (helst kastrullpopcorn där man tar dem väldigt varma och ringla på med flytande smör). 


33. Hundar eller katter?
Jag är en riktig kattmänniska. 


34. Favoritblommor?
Röda rosor. 


35. Har du blivit påkommen att göra något du inte får göra?
Ja. 


36. Har du en bästa kompis av det motsatta könet?
Ja det skulle man kunna säga. Men säger inga namn. 

37. Har du älskat någon någon gång? Ja. 

38. Vem vill du träffa just nu? Jossan, min (döda) pappa, min bonuspappa och en av mina killkompisar. 

39. Är du fortfarande vän med folk från skolan? Ja, några av dem. 

40. Har du någon gång skjutit med en pistol? Luftgevär har jag skjutit med. 

41. Gillar du att flyga flygplan? Ja, det är helt okej. 

42. Höger eller vänsterhänt? Högerhänt!

43. Hur många kuddar sover du med? Två stycken. 

44. Saknar du någon? Ja. Många. Mer än jag orkar skriva ner för det värker bara mer då.