Träna turordning

Vi kör med turordning i ganska mycket här hemma. Är i det mesta vi kan träna det i, känner vi. De vill alla tre tända och släcka lampor, så där får de göra det en kväll var. De får hjälpa till med maten en omgång var. De får kramas i tur och ordning. Leka med just den saken i tur och ordning. Gå på promenad med just mig eller Micke ensamma. De får följa med i bilen i tur ovh ordning. Nu har vi även börjat med att de ska respektera att en viss leksak enbart är det barnets leksak, inte allas. Det är något som en del av tjejerna har svårt med att greppa. De anser att allt är allas.

Har ni något tips på vad för aktivitet som kan träna turordning på ett roligt och avslappnat sätt?

Samsovning, så gör vi

Från första början med en nyfödd hemma har tjejerna sovit väldigt mycket intill oss. Väldigt nära och väldigt inpå en om man säger så. Jag älskar det! Att kunna ge trygghet och närhet på det sättet är kanon för dels anknytningen mellan förälder och barn men även för att barnet ska känns sig tillfreds, att man är nära och att man kan tillgodose alla behoven mycket snabbt. Ibland har det varit en hand som har behövts. Ibland att ligga så tätt intill som möjligt men ibland har det varit lugna hjärtslag och andetag som varit knepet för att barnet ska komma till ro.

Vi har alltid haft en spjälsäng redo vid min sida sängen, till alla tre. Däremot är den knappt använd på det sättet. Det har mest använts dagtid. Även nu, när tjejerna är 4,3 och 2 år gamla så kommer de in till oss på nätterna. De kommer och sover tätt intill. De behöver det. Och varför skulle jag då avvisa dem och deras behov av närhet?

Jag tänker såhär… Om ett föräldrapar hävdar att de inte är så sugen på att det här med att samsova. I så fall undrar jag om föräldrarna sover i samma säng eller om de har separata? För de kan ju inte vara sugen på samsovning alls då? För varför är det viktigare för föräldrarna att sova tillsammans än att barnet ska få den tryggheten och närheten som behövs? Och varför leda tillbaka barnet 4-5-6 gånger per natt istället för att sova tillsammans? Hade jag bestämt hade vi bara haft vår säng och samsovit hela nätterna direkt, och haft hela deras rum som ett lekrum istället.

Min mamma fick byta om till nattlinne, krypa ner i en spjälsäng till min storasyster för att natta henne där, när hon väl somnat klättrade mamma upp igen och bytte om till vanliga kläderna igen om hon skulle vara uppe en stund till med pappa. Detta gjorde hon då hon var höggravid med mig.

Att föda barn ensam

Med Samantha var Micke med under förlossningen. Det var en planerad igångsättning och vi hade tagit med datorn samt några DVD-filmer. Vi började se en film, ”De fem legenderna” men.. när den väl satts igång började mina värkar ta en ny form. De blev mer intensiva och jag bad om akupunktur. Micke höll mig i handen. Småretades med mig då och då om hur ont jag hade och att han inte riktigt tyckte synd om mig (jag hade ju ”bara mig själv att skylla” retades han). Han gav mig vatten, skrev ner saker som jag ville komma ihåg och sådant. Han var den som fick klippa navelsträngen, men även det tyckte han inte var något speciellt. Men redan från start såg jag den otroliga kärleken han kände för Samantha. Vi var kvar på BB i två dygn innan vi åkte hem. Båda var otroligt tafatta vad det gällde att byta blöjor, att hitta rätt med bröstet och sådant. Samantha fick inte riktigt sugmetoden att fungera så där blev det lite ersättning direkt. Han sa det efteråt att ”Alla säger att det tar sådan lång tid att föda barn, man hinner se några filmer, minst. Men de bara ljuger!”

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Med Mary däremot så var det sent på kvällen allt startade. Jag klädde på Samantha och Micke startade bilen. Sedan bar det av till förlossningen. Han åkte hem med Samantha. Vi kände att det var bäst så. Jag går ju ofta in i mig själv, tänker inte på vem som är i omgivningen och sådant. Han försökte natta Samantha men hon ville inte somna. Jag var ju inte hemma. För första gången någonsin i hennes liv. Enbart lustgas använde jag den här gången. Jag skrevs in 21.59 och hon föddes 23.12 samma kväll. Barnmorskan var den som klippte navelsträngen. Bara drygt en halvtimme efteråt kom Micke och Samantha in till oss på förlossningen och vi sov tillsammans där i en av deras sovsalar. Åkte hem mindre än ett dygn efter att hon föddes. Hon tog bröstet direkt och sög på bra, allt fungerade som det skulle.

10001488_10152296866224361_3727809004783879106_n

Med Ebba var det tidig morgon som vattnet gick och värkarna började komma. Vid 8 ringde jag in till förlossningen, Micke gjorde iordning i tvättstugan och startade sedan bilen samtidigt som jag klädde på tjejerna mellan värkarna. Vi åkte till förlossningen, Micke släppte av mig och de åkte sedan hem till farmor. De tog med henne hem till oss för frukost hemmavid. Min inskrivningstid blev 08.48 och Ebba föddes 09.05. Jag hade bara lustgas denna gången också och jag var den som klippte hennes navelsträng. Jag var själv på BB hela den dagen med Ebba och vid 18 tiden gjorde läkaren en undersökning och vi fick åka hem. Det valde vi att göra, Micke och Samantha mötte upp oss i entrén. Hemma väntade farmor och Mary. Så fort vi hade kommit hem skjutsade Micke hem hans mamma, jag var själv med alla tre en liten stund. Ebba tog bröstet direkt, sög på ordentligt och allt var som det skulle.

img_4562

Mina tankar

Jag känner att jag verkligen fått testa på olika sätt att föda, även om de på ett sätt var väldigt lika varandra i hur det gick på förlossningarna. Att föda utan sin partner var i det här läget inget att diskutera, jag ville att de skulle ha en av deras närmaste hemma hos dem. Jag kände och känner mig inte trygg med någon annan att ta hand om dem. Och just att jag också gick in i mig själv och hämtade kraft inifrån gjorde att det på ett sätt kändes överflödigt med Micke i rummet. Hans gliringar och hans retsamma sätt gjorde inte direkt situationen lättare för mig att hantera, men jag sa inte ifrån – jag gick istället ännu mera in i mig själv. Att föda utan partner har varit något som har stärkt mig som person. Det har gjort mig mer medveten om vad jag klarar av, på egen hand. Det kändes helt magiskt också att få klippa navelsträngen, att få se sitt barns ögon för första gången. Att få hålla sitt nyfödda barn i famnen och inse att detta barnet är en underbar skapelse, en otrolig ynnest att få hålla det i min famn och bara känna kärleken flöda. Magiskt. Men på ett annat sätt var jag ju inte ensam, trots att Micke inte var med mig där, jag hade ju Gud vid min sida. Det kände så starkt i vissa ögonblick då jag verkligen ville ge upp för smärtan var så stark – då var det en inre styrka och en inre röst som sa åt mig att fortsätta. Snart har du kärleken i din famn.

 

Hur det blir ifall jag blir gravid igen och ska föda barn, det vet jag inte nu – det beror på situationen i sig vid den tidpunkten. Det vill säga om jag fortfarande är gift med Micke, hur gamla tjejerna är och hur situationen ser ut med avstånd till sjukhuset och allt sådant. 

 

Ebbas födelsedagsfirande

Igår hade vi en helt underbar dag här hemma. Firade Ebba med både tårta och presenter, alla tre tjejerna lekte med Ebbas leksaker som hon fick (affären på bilden bland annat). Hon tyckte det var riktigt roligt, dessutom – som grädden på moset fick hon åka bil med pappa Micke. Riktigt roligt tyckte hon.

Farmor kom och åt tårta med oss. Mormor ringde och grattade med sång via högtalartelefonen. Hon (och vi andra) fick se bilder på den kusin vi aldrig träffat, på deras pappas sida. En kusin som är född tre dagar efter Mary. Det är rätt roligt faktiskt, nu har tjejerna två kusiner som är födda i april, förutom att både Samantha och Mary är födda då med. Två (Ebba och en kusin) är födda i januari. En i februari… Det känns roligt att de dessutom är så täta i ålder. Äldsta av alla dessa 7 är födda 2012, de två yngsta föddes 2016.

Grattis Ebba

Ebba är vårt yngsta barn. Fortfarande vår bebis. Men, hon pratar mer och mer samt blir så stor att hon verkligen inte kan tas för en bebis längre. Hon blir idag två år gammal. Tänka sig. Som ni läser i inlägget innan så gick förlossningen riktigt fort. 17 minuter efter inskrivningen på förlossningen föddes hon.

Min lilla stora älskling. Grattis på din dag! Det blir tårta och paket lite senare. Vi älskar dig allihopa.

Ebbas förlossningsberättelse

Klockan 02.30 på natten den 5 januari vaknade Mary och grät i sin spjälsäng inne i deras rum. Jag klev upp, precis som vanligt, för att ge henne en vällingflaska. När jag lyfte upp henne ur sängen kände jag hur det var någonting som ”kluckade till” i underlivet och sedan hur trosorna blev blöta. Fick ta med Mary in på toaletten, byta trosor och lägga dit en binda. Sedan satt jag på en handduk i soffan då jag myste med Mary när hon drack sin flaska. Klockan 03.00 kunde jag lägga mig i sängen igen. Även här med en handduk under då det verkligen kändes som om vattnet sipprade.

Från klockan 03.00 till 06.00 var värkarna väldigt oregelbundna. Det kunde komma en värk en timme för att nästa timma komma flera värkar. Klockan 06.00 däremot hände det något och helt plötsligt var värkarna regelbundna. De kom tätare och kraftigare. Vid 6 ringde jag även till förlossningen då det kommit blod i bindan. Tog två alvedon, lade mig igen och försökte vila. Men, det går ju inte alltid att vila med två nyvakna, pigga döttrar som var vilddjur i sängen.

Klockan 07.30 gick Micke ned till tvättstugan och startade två maskiner med tvätt. Kommer upp och ser mig i hallen med en värk som gör att jag måste andas igenom den, tjejerna står precis bredvid mig och Samantha håller mig dessutom i handen. Jag ringer klockan 08.00 till förlossningen. Meddelar att vi är på väg in. DÅ kommer Micke på att Marys bilbarnsstol inte är i bilen. Så han går ut och fixar med det samtidigt som jag, mellan värkarna, klär på tjejerna ytterkläder.

Satte oss slutligen i bilen och åkte mot förlossningen. Micke parkerade precis utanför och skyndade för att hjälpa mig ut ur bilen, ringde på dörren och väntade med mig tills en barnmorska kom. Då satte han sig i bilen igen och åkte därifrån. Jag blev ”själv”.

Blev visad till ett så kallat vilorum, där barnmorskan tyckte jag kunde vänta och så skulle hon koppla upp mig på CTG.
– ” Jag vill ha lustgas!” sa jag sammanbitet och hon såg på mig länge. Gick sedan och skrev in mig. 08.48 blev min inskrivningstid. Jag fick bli helt ensam ett tag. När hon kom tillbaka hade jag haft flera riktigt smärtsamma värkar (nere på en per minut nu). Grät när jag än en gång sa till om lustgas. Då först blev jag visad till en förlossningssal.

I förlossningssalen tog jag av mig kläderna, fick lustgasen, tog på mig sjukhusskjortan och lade mig på rygg i sängen. En annan barnmorska kom in, gjorde en snabb undersökning som visade att bebisen faktiskt var på väg, jag var helt öppen och tappen helt utplånad. Krystvärkarna började strax därefter.

09.05, bara 17 minuter efter att jag skrevs in på förlossningen, föddes hon. EBBA Siri Martha Magnusson föddes som 47 cm lång och 3050 gram tung.

Min farfar

Det är så spännande med släktforskning egentligen. Mer än man kan ana från början. Man hittar små, små detaljer som får en att häpna. Information som kommer upp till ytan igen och jag blir helt förvånad över hur mycket man egentligen kan hitta bland alla böcker, papper och myter.

Min farfar var en… speciell person. Han var en sådan som tyckte att om ens barn hamnar i fyllecellen kan han gott sitta där tills nästa dag – för att lära barnet en läxa. Han var en sådan man som bussade sina schäfrar på sitt barn när det kom hem full. Men han var också en sådan man som skilde sig två gånger, en som tog hand om annan mans barn. Han var en man som jobbade på. Han var helt enkelt inte mer än människa. Men jag har alltid varit nyfiken på honom. Kanske just för att han dog innan jag föddes.

Jag har häromkvällen samlat ihop en hel del information, siffror och fakta jag har om honom i ett Word-dokument. Snart har jag nog för att kunna skriva en historia kring honom och hans liv. Och det är detta som gör allt så otroligt spännande. Det känns ungefär som om man bygger upp en annans liv från scratch.

Nyårsmål för 2018

Jag har några punkter som jag tänker att jag ska försöka hålla…

  • Minst 30 minuters promenad per dag. (Går de på förskolan blir det ju cirka 15 minuter enkelväg x 4 = 60 minuter, men dessa 30 minuter skulle bli utöver dessa promenader.)
  • Mobilfri tid. Jag tänkte försöka ha som mål att låta mobilen vara från att jag hämtar tjejerna på förskolan tills de gått och lagt sig. Dvs ibland mellan 15-21 och ibland mellan 17-21 osv, beroende på hur länge de går om dagarna.
  • Körkortet. Jag ska ta körkortet.
  • Äta bättre. Jag vill både äta nyttigare, minska på portionerna och ibland äta vegetariskt.
  • Resa mer. Jag vill kombinera studier, familjen och vänner med att resa iväg lite. En resa till London men också en kryssning.