Mina drömmar 

Jag har en del drömmar. Realistiska men ändå känns de långt borta. Tänkte dela upp dem i olika kategorier så blir det lättare att ha en översikt. 

ARBETSLIVET 

Jag vill starta ett företag där min blogg, min släktforskning och min lust att sprida information kan samlas. Har faktiskt börjat ta kontakt med ett föreläsningsföretag för att börja luska i detta. 

PRIVAT 

Jag vill dels åka utomlands. Med barn men även utan. Tänker mig en weekend i London där man besöker Harry Potter world. Eller en stor, internationell Hillsong-konferens. Men med barnen vill jag åka till Assisi i Italien, där vill jag hyra en lägenhet/hus och bo i några veckor. Bara vara i den italienska landsbygden. 

FAMILJEN

Jag har en stor dröm om att skaffa fler barn. Gärna 1-2 till. Hittills känner jag mig inte färdig alls. 

Men jag vill också flytta härifrån. Jag vill inte bo här i södra Sverige. Antingen Härnösand eller Umeå lockar väldigt mycket. 


Samantha är verkligen en underbar storasyster. Hon har själv sagt att hon vill ha en lillebror också. Inte bara småsystrar. 

Samanthas sprutor 

I augusti ska vi börja med Samanthas sprutor. Vi var idag på sjukhuset för att välja bland de sprutor som fanns, vilken som skulle kännas bäst och mest användarvänligt för oss alla. Vi valde en som jag kallar för Datamusen. Det smeknamnet kommer nog följa med länge. 


Datamusen heter egentligen Easypod och är en datoriserad och halvautomatisk spruta kan man väl kalla den. Den visar dels om man redan tagit en injektion den dagen, den visar i en kalender när man glömt, när det blev en ”halv dos” eller när man glömt. Den visar också när man bytt ampullen (vätskan med medicinen). 


Den blåa sprutan som ni ser på bilden här ovan är den sprutan som jag hade som liten. Fungerar ungefär som en insulinpenna. Man får manuellt ställa in dosen vid varje stick, själv trycka in vätskan så att säga. Den lilla delen nederst är en så kallad nålgömmare… 

Mina rädslor som mamma 

  • Att hitta någon av barnen livlös i sängen. Har upplevt det en gång, som tur var gick det bra den gången. Aldrig mer den skräcken. Den.. ofattbara och ordlösa rädslan som greppade tag i en. 

  • Att någon av dem råkar ut för något hemskt. Det hemska finns överallt i världen men det jag tänker mest på är kidnappningar, olyckor, misshandel och övergrepp. Men även på mobbning. 
  • Att missa barnens uppväxt. Dels genom att kanske själv försvinna från dem i dödsfall eller liknande. Men även om det skulle bli skilsmässa och varannan veckaschema för barnen, det skulle verkligen ta knäcken av mig. 

Throw back 

Dessa bilder togs för två år sedan. Samantha var då 2 år och 2,5 månad ungefär. Mary 1 år och 2 månader gammal. De byxor som Samantha hade på sig där är snart för små för Ebba nu – som är 1 år och 5 månader gammal. 


För två år sedan gick jag in i vecka 11 (10+0) med Ebba i magen. Tänk så tiden gått. Jag ångrar inte en sekund av det. 

Marys beslut 

God morgon såhär vid morgonkvisten. Här valde Mary att hon skulle ha trosor under natten, det fick hon givetvis. Första gången utan blöja nattetid. Men absolut, vi testar! 

De somnade vid 21-tiden, jag kom på vid 23-tiden att det kanske vore smart att ta upp Mary för att kissa lite innan jag lade mig. Sagt och gjort. Jag tog henne till toan. Hon kissade! Sedan direkt till sängen och sova vidare. Dock hade hon sovit sig igenom hela proceduren också.. Jag fick också och lade mig. 

Vaknade vid 01.45 för att Mary grät. Det hade skett en olycka i sängen, men vi gjorde iordning där och henne och sedan fick hon sova i min säng. Strax därefter ville Samantha på toaletten, somnade sedan hos mig hon med. Och en stund senare kom även Ebba över till oss. 

Nu på morgonen (07.20) var blöjan Mary hade fått på natten fortfarande torr, hon gick då på toaletten och kissade. Sedan valde hon att hon skulle ha trosor. Det känns som om detta börjar släppa för henne nu, att hon börjar bli mer och mer redo för att gå över till trosor nu. 

Rensa tankarna 

Ibland behöver man rensa tankarna. Och vad är väl bättre än en power walk på sin lunch? Jag tog mina hörlurar, satte igång musiken i mobilen och traskade på lunchen till mitt arbetsställe för eftermiddagen. Tog en timme att gå 4,6 km. Och efter den lektionen gick jag förskolan på cirka 30 minuter (2,5 km). Och räknar man totalt idag så har jag gått 24.368 steg (ligger dock inte i sängen ännu så några steg till blir det ju). 


Vid den här parken fann jag några minuters ro innan jag gick vidare. Fann även ett utegym som jag testade på, kommer absolut att komma tillbaka dit! Men, tankarna jag behövde rensa ur – de försvann inte. De blev inte mindre förvirrade eller mindre jobbiga att tänka på. Hatar dessa dagar då allt bara rör till det i huvudet. Hatar känslan av att inte kunna få ordning på det, få någon reson i mima tankar. Så ikväll hade jag över en timmes samtal med en nära vän. En som kunde hjälpa mig att bena i mina tankar lite. Det behövdes få lite annan syn på vissa tankar… 

Ljuset på min väg

”Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.” (Psalm 119:105), detta är en bibelvers som finns djupt rotad i mig. Vad jag än har för problem, i vilket mörker jag än befinner mig i så har jag Gud och Hans ljus kring mig och framför mig. 


Ibland då det känns som om allt i ens liv stormar och man inte riktigt ser en väg ut från stormen, eller då allt känns riktigt mörkt och man lever utan hopp på ett sätt. Då är detta riktigt skönt att luta sig emot. Ett löfte. Ett löfte om att Han alltid kommer finnas där för att guida oss – om vi vill och är redo att släppa kontrollen till honom. 

En cykel åt damen

Vi har länge funderat på att köpa en cykel åt Samantha och tog tag i saken igår. Köpte en cykel (begagnad) av grannen. Med tillhörande stödhjul så ska det gå bra det här tror jag. Tänker mig cykelturer i sommar. Hon på sin cykel och jag på min med en cykelvagn bakom där Ebba och Mary får sitta. Kommer bli riktigt mysigt hoppas jag. Dock får hon vänta med premiärturen tills Micke kommit hem och monterat ihop stödhjulen och sådant. 


Mary blev lite avundsjuk och vill ha en cykel hon med. Men samtidigt blir det viktigare och viktigare att inte tänka på dem som tvillingar – trots att de är pseudotvillingar. Ibland måste den äldsta få sitt först – ett tag före. Ibland går det bra samtidigt… 

Hur tänker du, kring detta med pseudotvillingar och att faktiskt se dem som storasyster och lillasyster också – och inte som tvillingar? 

Potträning pågår

Här hemma har vi ett barn som slutat helt med blöja dagtid vid exakt tre års ålder, att bli kvitt blöjan på natten tog lite längre tid – men bara någon månad senare var även den borta. Nu håller vi på att vänja nästa tjej till att kunna ha trosor istället för blöja på dagen. Eller tränar och tränar. Vi frågar om hon vill/behöver kissa, om hon vill ha trosor eller blöja då vi byter. Hon är med och morgonkissar och kissar inför natten. Men allt sker på hennes villkor i detta. Vill hon ha blöja får hon det. Vill hon testa utan så får hon det. Hon ska känna sig trygg i detta – annars kommer hon inte att bli blöjfri, eller ja jag tror det kommer ta längre tid då och med mer olyckor. 


Jag ser det inte som en vinst eller en förlust ifall de inte blir/faktiskt blir blöjfria innan en viss ålder. Jag tänker mer på att följa deras signaler, deras vilja och nyfikenhet. Deras sug efter att vara som storasyster, deras känslor i det hela helt enkelt. Vi har tre olika pottor samt en sådan extra sits till toaletten. Tjejerna föredrar olika typer och ja, så får det vara om det lockar dem till att kissa i pottan/toaletten.. 

Men lika mycket handlar om vår attityd det skulle hända en olycka. Det är absolut ingens fel att det händer, det är ingen fara och det är sådant som händer alla. Till och med jag har kissat på mig – som vuxen, är saker jag brukar säga och då släpper det för den som olyckan skett för. ”Tänk, till och med mamma råkar ut för detta! Jag är inte ensam…”

Hur gör du/har gjort? Vore intressant att läsa om! 

Getingstick 

Det har varit extremt lugnt här hemma, inget direkt som hände på förmiddagen. Först vid 16-tiden hände sådant som bara händer då man är själv med barnen. Ebba blev stucken av en geting. Det svullnade upp och hon blev märkbart irriterad och tyckte det var jobbigt. Rådgjorde med 1177, efter 39 minuter i kö, hur vi skulle göra. Egenvård hemma blev bedömningen. Så bara att vänta ut och se hur det blir. 

Annars.. en toppendag här hemma faktiskt. Solen tittat fram titt som tätt, tjejerna badar nu innan sängen kallar på dem och jag får min lilla stund för mig själv innan jag däckar jag med. Hur har du haft det idag?