Fullt utvecklad brand 

15.00 körde jag av motorvägen (övningskörde), vi såg röken och valde att ta den vänstra filen, den som ej ledde in till Huskvarna centrum utan mot Huskvarna norra istället. Körde runt och kunde då parkera vid körskolan. Gick förbi stället då jag skulle hämta barnen… 

På vägen hem med barnen ville de se vad allt ståhej handlade om. Vi gick till stället men ändå inte inpå. Samantha började prata om att Gud visst kunde hjälpa. Så hon och jag (senare även Mary) bad en bön om att Gud skulle finnas mitt ibland dem men också hjälpa brandmännen att rädda de som fanns inne i byggnaden. Att Gud skulle vara alla nådiga och ösa kärlek över dem. Vi bad tillsammans jag och mina barn. Och vilken otrolig känsla det var. Att de kände att en bön till Gud faktiskt behövdes mitt i detta. Att de ville be med mig. Sådan mäktig känsla… 

Författare: Annica

26 åring som har syn och hörselskada, samt Turner syndrom. Är gift och har tre mirakel till döttrar.

Kommentera