Plågsam natt 

Igår var vi till vårdcentralen med Samantha då hon hade det besvärligt med astman. Inatt fick Mary samma besvär och jag har varit uppe med henne mer eller mindre hela natten, ibland lyckats få några minuters sömn i soffan/hennes säng/Samanthas säng. Men varit uppe sedan kl 5 med henne. Hon lyckades dock somna om ordentligt vid kl 6 och först efter der kunde jag slappna av och sova lite jag med. Men det blev bara en timme, för sedan kom Samantha som vaknat för dagen. Nåja, tur det inte är många såna här nätter per år. 

Tänker tillbaka lite också. Ifjol, den 29 augusti, tillbringade vi en del tid på akuten med Mary. Detta på grund av hennes ben som hon skadat några dagar innan (läs mer om det HÄR). Men nu röntgades benet och det visade sig vara ett spiralbrott på skenbenet. Hon fick gips. Och blev så stolt över det. Lät inte det heller hindra henne från att leka, springa och ha kul ändå. 

En mardrömsnatt

Puh! Vilken natt… 

Mary med mardröm kl 23, kunde somna om 23.30 i sin egna säng. Tänkte… NU får jag sova! 

Vid midnatt kom nästa; Samantha. Andningsbesvär, gråtandes av oro. Medicinering och somna om jämte mig. Men där låg jag, kände att jag behövde snabbt till toaletten – kan inte röra mig för då vaknar hon.. Ligger kvar. 20 minuter senare lyckas jag smyga iväg lite snabbt. Kommer tillbaka. Lägger mig igen. 

Kl 01 kom Ebba, lade sig mellan mig och Samantha. Rullade runt, sparkades och kröp över så Samantha vaknade och blev ledsen. De två lyckades somna om. Ebba på mig. Jag behöver på toa igen. Måste ligga blixtstilla då hon inatt är lättväckt. Tillslut lyckas jag gå iväg lite. 

Kl 03 kom Mary igen. Lade sig skavfötters med mig. Orolig men inga andningsbesvär i alla fall! Somnade om rätt snabbt. Men där låg jag. Ebba på ena armen/sidan av kroppen, den armen utsträckt till Samantha så hon kunde hålla handen och så med benen hindra att Mary skulle ramla ur. 

Kl 06 klev jag och Samantha upp. Fortfarande dålig i andningen trots medicin några gånger under natten. Så… blir VC med Samantha idag. Nu är jag trött… 

Hemkommen klockan 23.30

Vid 23.30 inatt kom vi hem. Den som då var vaken av barnen var Samantha. Så otroligt lugn och hjälpsam hon varit idag. Höll Ebba sällskap då doktorn pratade med mig och Mary. 

Det var Marys astma som blommade ut igen. Jobbigt, men… Bara att ge henne den hjälp hon behöver helt enkelt. Igår fick vi lösa det genom att båda syskonen följde med också i och med att ingen av våra nära kunde ställa upp. Men det löste sig. Vi är hemma. Mary mår bättre. Och Samantha somnade inom 10 minuter från det att vi kom hem. Så skönt! 

Vilken dag! 

Igår började Mary få problem med sin astma på kvällen. Tänkte inte så mycket på det ärligt talat – mer än det skulle bli en uppe-natt tänkte jag. Men natten kom. Besvärligt med andningen var det ju men inte så att det blev FÖR jobbigt direkt. Morgonen kom. Micke hittade mig och Mary i TV-rummet där vi två slutligen hade somnat på småtimmarna. På förmiddagen fick jag ge henne sin medicin och fortsatte så hela dagen i princip. Slutligen ringde jag 1177, då jag uppnått gårdagens maxdos inatt och dagens nu under dagen. Det blev jourvårdcentralen för Mary. Hon och jag tog bussen dit. 

En inhalering av Ventoline och 8 tabletter betapred, ett stick i blodet för snabbsänkan (14) samt tempen togs. Blev sedan skickade vidare till barnakuten. Ytterligare inhalation av Ventoline på plats + en isglass. Klockan 21.30 blev vi ”fria”… Hade tagit oss 4 timmar detta. 


Förresten… Min mammas operation igår förlöpte precis så som den skulle. Allt har gått bra. Idag kom hon upp på en vanlig avdelning igen. Imorgon förflyttas hon till annat sjukhus (närmare hem). Så, har fått prata lite med henne idag – känns skönt.