Tidseffektivt eller diskriminering?

Jag har ikväll haft en het diskussion med andra personer i en föräldragrupp jag är med i. Det hela började med att en mamma för barn i gruppen ansåg en reklam för en one piece inte skulle vara som utmärkas som ”en present till henne”. Det var diskriminerande och helt enkelt horribelt. Det var då allting började. Det var då jag blev utpekad som en med förlegade åsikter och helt enkelt åsikter och perspektiv som inte alls var någonting att hurra för. Vad diskussionen senare tog upp?

  • Kvotering av kön i olika yrken. Att man tex anställer fler kvinnor med ex sämre cv än en man med ett bättre cv bara pga könet för att få en jämn könsfördelning.
  • Olika krav för olika kön i vissa yrken. Tex inom polis och brandkår finns olika krav på styrka för respektive kön.
  • Klädernas placering i affärerna. Tidseffektivt eller diskriminering ?
  • Biologiskt eller psykologiskt? Är detta med att man ”föds in i fel kön” och senare gör en könskorrigering biologiskt fel eller är det något som är psykologiskt?

Vad jag menar med detta tänkte jag ta upp i ett senare inlägg, men först vill jag veta era åsikter kring dessa punkter. Vad anser ni om de punkter jag skrev upp här ovan? Varför?

Varför tar du med dig barnen hela tiden?!

Detta är ingen engångsföreteelse att jag har fått frågan: ”Varför tar du med dig barnen hela tiden?!”. Den har jag fått ganska många gånger för att vara ärlig, både här i bloggen (även i de tidigare bloggarna), av bekanta och närmare vänner. Här är det en kvinna som skrivit sin syn på saken, visserligen redan 2012, men det är ack så bekant i de formuleringarna hon skriver och hennes tankesätt.

Mitt svar på det är för att barnen verkligen är mitt allt. Varför ska jag då lämna dem någonstans/hemma för att umgås med vänner som ändå tycker om barnen? Tycker de inte om barn/vill enbart umgås med mig utan barn, då tycker jag de kan leta sig en annan vän – som inte har barn helt enkelt. För att vara vän med mig innebär att man får tåla och acceptera OCH tycka om att jag tar med mig barnen. Man får hela paketet helt enkelt. Jag har vid enstaka tillfällen umgåtts med vänner utan barnen sedan de föddes. Men då har det till exempel handlat om att äta lunch med en vän innan jag hämtat dem på förskolan eller gå på bio (hänt en gång!) med en vän sent på kvällen, en av de tre kvällarna hon var hos oss den gången. Visst, det kanske blir annat val av diskussionsämnen då barnen är med, än om de inte är med, men… det finns Messenger, sms, telefon så att man kan prata om det där som barnen inte ska höra – vid senare tillfällen.

img_4033

 

Veckopeng med motprestation?

Jag har en fundering. Du som lever i en familjekonstellation, som vuxen/förälder, får du en veckopeng för att du städar, diskar eller tvättar hemma? Får du högre peng om du själv ökar på dina sysslor hemma? Inte? Får du inte en veckopeng då?! Varför får barnen det för då? Varför ska barnens veckopeng vara inramad i många olika regler och krav?

  • ”Om du inte städar ditt rum så får du ingen veckopeng.”
  • ”Om du inte tar ut soporna får du ingen veckopeng.”
  • ”Om du tar disken idag så får du mer i veckopeng.”

Är inte ens hem något som borde präglas av medmänsklighet, omtanke och kärlek? Med detta menar jag att borde inte barnen istället få känslan av att ”Om jag går ut med soporna gör jag mamma/pappa glad.” eller ”Om jag städar köket blir det inte en hälsofara och det blir mysigare för oss alla.” (Bara för att ta några exempel!) Det ska vara något som lockar – att hålla fint, för känslan av nystädat är mysigt, att hjälpas åt att städa med musik blir en rolig sysselsättning. Det ska inte kännas kravfyllt eller ett tvång att städa hemma – för att få ihop en liten peng. Tids nog kommer det kravet – då de JOBBAR! Så tänker jag.

Och är det så viktigt att barnets rum städas varje dag? Eller inom en viss tid en dag i veckan? Städa med barnet eller gör det själv om det är så viktigt att det sker NU. Locka, tävla, musikleka i städningen. Finns massor för att göra städningen till något roligt och till något de vill göra.

Inget övergrepp att tvinga? 

I en artikel i Dagen skriver en Frida Park att det inte är ett övergrepp på barn om man tvingar med dem till kyrkan varje söndag förmiddag. Men det anser jag det kan bli – om barnet känner obehag över tex folksamlingar eller andra skäl. Jag anser att lyssna in barnet i det hela. Jag delar absolut med mig av min tro. Men vi går inte alltid till kyrkan. Inte ens ofta vi går dit. Men för mig finns Gud överallt, även här hemma. Går vi inte till kyrkan kanske vi pratar om Gud och Jesus eller läser i en barnbibel. Men ibland rör det bara hur man ska vara mot andra, eller hur man ska agera i olika situationer. Vi går förbi en kyrkogård varje dag, då kommer det naturligt frågor om Gud, livet och döden. 

Jag är kristen, tror på Gud och vill gärna att barnen ska få uppleva samma lycka och kärlek som jag fått och får ännu. MEN, om jag börjar tvinga dem så får det motsatt effekt. Jag vill visa att jag går dit för gemenskap, kärlek, undervisning och Guds frid. Men mycket av detta (ja till och med allt) kan man få även utanför kyrkan. Vad tror du? 

Ingen statskyrka längre

När jag läste Jakob Forssmeds (vice parti­ordförande Kristdemokraterna) debatt i tidningen Dagen om varför kristdemokraterna inte längre är med i kyrkovalet, var det som det bultade lite hårdare i hjärtat. För han har rätt. Sedan milleniumskiftet har inte staten att göra i kyrkan längre då staten och kyrkan ju delade på sig. Men ändå ska partier försöka fiska röster och försöka styra kyrkan indirekt. Det känns fel. Jag anser att Jakob har rätt. Jag anser att det är de troende, församlingsmedlemmarna, som ska styra kyrkan tillsammans – inte politiska partier. 

Jag anser att det ska vara icke-politiskt i kyrkan, att det är tron på Gud och Gud i fokus som ska få ge kyrkan den direktion som vi ska vandra. 

Vad anser du?  

Vill inte äta, bortskämt? 

Idag har jag varit högst aktiv i en diskussion angående barn och matintag. Där grundfrågan var:

”Barn som är i början av tonåren vill inte äta den mat som lagats till middag, vill sedan inte heller vara med och göra en gemensamt bestämd matschema. Vad ska man göra?” 

Min tanke i det hela är att man absolut ska kunna ställa sig och laga en till maträtt, alternativt ha samma bas i maten men olika tillbehör, alternativ till proteinet och sådant. Kanske olika typer av sallader, knäckebröd och liknande framme med? Inte direkt ovanligt med att några har pasta och någon har ris och en har potatis här hemma. Eller att en äte rester då den inte tycker om dagens mat. Ibland har barnen köttbullar med potatis och vi vuxna har kotletter med potatis. Ja, ni ser. Inte alltid man behöver stå och laga en helt ny maträtt. 

Alternativet  är att man har ingredienser hemma så att barnen själva kan gå och laga till sig något som den gillar, ta för sig av fil/yoghurt eller liknande. Redan nu är mina barn med och hjälper till med maten. Vispar, vänder på korvar i stekpannan (under uppsikt!), de ser på då vi skivar/hackar grönsaker, Micke lär dem hur man handskas med kniv (hellre sylvass kniv i det läget än en slö – blir renare snitt ifall olyckan skulle vara framme!) De är med och dukar fram/av. De är med och bestämmer vad vi ska äta. Vi har redan tidigt involverat dem i maten och allt kring detta – då jag tror det kan bidra till ökat intresse kring mat och matlagning men även öka deras ”nyfikenhet att testa nya saker”. 

Aldrig bara säga ”Äter du inte det som bjuds får du gå ifrån och inte äta alls ikväll!”, det ger mig kalla kårar en sådan kommentar. Bland något av det värsta jag vet är att gå och lägga mig hungrig. Varför ska jag då vilja att mitt barn gör det, oavsett ålder på barnet? Jag anser inte att det är att skämma bort dem, jag ser det som en respekt och empati – att de ska känna sig så pass ”välkomna i mitt liv” att jag vill de också ska njuta av maten.  Att de också ska känna det nöjet i att dela en trevlig middag med familjen/vänner. 

Är de/vi bortbjudna på mat och det serveras fisk, då äter Micke av potatisen, salladen, såsen och brödet. Det är inte ohyfsat tycker jag. Och är han ännu hungrig så han kommer hem så tar han sig en macka eller två helt enkelt. 


Tacos är en rätt tacksam rätt som man kan göra på olika sätt. OBS! I vår familj kan vi inte ha tacokrydda i köttfärsen pga allergi. Dels kan mam äta den som man ”brukar”, dvs självplock och med de ingredienser man själv vill ha. Man skapar sin egna rätt på det sättet. Eller så kan man göra en tacopaj, med sallad och lite tillbehör vid sidan av. 

Vilka är dina ”säkra maträtter” i er familj? Berätta gärna också hur du tänker kring detta, är jag ensam som tänker såhär? Skämmer jag bort mina barn i just detta – genom att de inte får gå hungriga om de inte äter en viss rätt som det bjuds på?  

BB åt alla!

Något som berörde många kvinnor i landet var då BB i Sollefteå fick läggas ner i början på året. Än idag pågår en ockupation av dessa lokaler. Kvinnor med förlossningsvärkar får åka 10-20 mil, för att det eventuellt ska finnas plats på detta BB. En del har fått söka sig utomläns för att föda. Det har skett en del födslar i bilar, i dikeskanten under vintern, våren och sommaren. Detta är något som berör mer än kvinnorna däromkring. Det rör även de nyfödda bebisarna, männen/partners som får köra i denna paniken och stressen och faktiskt får vara de som förlöser barnen. 

Jag anser att varje kvinna har rätt till att ha en lugn, trygg och skyddande förlossning. Ha rätt att föda i närheten av rätt utrustning och kompetent personal ifall det tillkommer komplikationer. Men även för ens psykes skull – man känner sig lugnare och därför brukar förlossningarna gå med bättre chans till bra utgång. 

Jag anser att det är att leka med folks fysiska men även psykiska hälsa. Människors liv kan bli lidande, även riskeras att dödas i olyckor längs vägen (fartdårar vet vi ju alla existerar till exempel), men också i komplikationer med tanke på att vården inte finns i närheten. 

Jag står för att BB och förlossningsavdelningar ska finnas i varje stad. Jag står för att detta, landsbygdens invånare ska inte bli lidande för att mer pengar ska till de stora städerna istället. Jag anser att man egentligen bör satsa mer på Norrlandslandsbygdens vård och hälso-lokaler än inne i storstäderna. Jag står för att man inte ska tvinga landsbygdens befolkning att flytta, jag vill inte se mer spökstäder i Sveriges Norrland tack vare all påtvingad massflykt till storstäderna.  

Marys förlossning, inskriven 21.59 på kvällen. Hon föddes 23.12 samma dag. 

Ebbas förlossning. Skrevs in 08.49 och hon föddes 09.05. Hann vara inne mindre än en kvart. Hade vi bott längre ifrån hade det slutat i en förlossning i bilen längs vägen eller ambulansen.