Att föda barn ensam

Med Samantha var Micke med under förlossningen. Det var en planerad igångsättning och vi hade tagit med datorn samt några DVD-filmer. Vi började se en film, ”De fem legenderna” men.. när den väl satts igång började mina värkar ta en ny form. De blev mer intensiva och jag bad om akupunktur. Micke höll mig i handen. Småretades med mig då och då om hur ont jag hade och att han inte riktigt tyckte synd om mig (jag hade ju ”bara mig själv att skylla” retades han). Han gav mig vatten, skrev ner saker som jag ville komma ihåg och sådant. Han var den som fick klippa navelsträngen, men även det tyckte han inte var något speciellt. Men redan från start såg jag den otroliga kärleken han kände för Samantha. Vi var kvar på BB i två dygn innan vi åkte hem. Båda var otroligt tafatta vad det gällde att byta blöjor, att hitta rätt med bröstet och sådant. Samantha fick inte riktigt sugmetoden att fungera så där blev det lite ersättning direkt. Han sa det efteråt att ”Alla säger att det tar sådan lång tid att föda barn, man hinner se några filmer, minst. Men de bara ljuger!”

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Med Mary däremot så var det sent på kvällen allt startade. Jag klädde på Samantha och Micke startade bilen. Sedan bar det av till förlossningen. Han åkte hem med Samantha. Vi kände att det var bäst så. Jag går ju ofta in i mig själv, tänker inte på vem som är i omgivningen och sådant. Han försökte natta Samantha men hon ville inte somna. Jag var ju inte hemma. För första gången någonsin i hennes liv. Enbart lustgas använde jag den här gången. Jag skrevs in 21.59 och hon föddes 23.12 samma kväll. Barnmorskan var den som klippte navelsträngen. Bara drygt en halvtimme efteråt kom Micke och Samantha in till oss på förlossningen och vi sov tillsammans där i en av deras sovsalar. Åkte hem mindre än ett dygn efter att hon föddes. Hon tog bröstet direkt och sög på bra, allt fungerade som det skulle.

10001488_10152296866224361_3727809004783879106_n

Med Ebba var det tidig morgon som vattnet gick och värkarna började komma. Vid 8 ringde jag in till förlossningen, Micke gjorde iordning i tvättstugan och startade sedan bilen samtidigt som jag klädde på tjejerna mellan värkarna. Vi åkte till förlossningen, Micke släppte av mig och de åkte sedan hem till farmor. De tog med henne hem till oss för frukost hemmavid. Min inskrivningstid blev 08.48 och Ebba föddes 09.05. Jag hade bara lustgas denna gången också och jag var den som klippte hennes navelsträng. Jag var själv på BB hela den dagen med Ebba och vid 18 tiden gjorde läkaren en undersökning och vi fick åka hem. Det valde vi att göra, Micke och Samantha mötte upp oss i entrén. Hemma väntade farmor och Mary. Så fort vi hade kommit hem skjutsade Micke hem hans mamma, jag var själv med alla tre en liten stund. Ebba tog bröstet direkt, sög på ordentligt och allt var som det skulle.

img_4562

Mina tankar

Jag känner att jag verkligen fått testa på olika sätt att föda, även om de på ett sätt var väldigt lika varandra i hur det gick på förlossningarna. Att föda utan sin partner var i det här läget inget att diskutera, jag ville att de skulle ha en av deras närmaste hemma hos dem. Jag kände och känner mig inte trygg med någon annan att ta hand om dem. Och just att jag också gick in i mig själv och hämtade kraft inifrån gjorde att det på ett sätt kändes överflödigt med Micke i rummet. Hans gliringar och hans retsamma sätt gjorde inte direkt situationen lättare för mig att hantera, men jag sa inte ifrån – jag gick istället ännu mera in i mig själv. Att föda utan partner har varit något som har stärkt mig som person. Det har gjort mig mer medveten om vad jag klarar av, på egen hand. Det kändes helt magiskt också att få klippa navelsträngen, att få se sitt barns ögon för första gången. Att få hålla sitt nyfödda barn i famnen och inse att detta barnet är en underbar skapelse, en otrolig ynnest att få hålla det i min famn och bara känna kärleken flöda. Magiskt. Men på ett annat sätt var jag ju inte ensam, trots att Micke inte var med mig där, jag hade ju Gud vid min sida. Det kände så starkt i vissa ögonblick då jag verkligen ville ge upp för smärtan var så stark – då var det en inre styrka och en inre röst som sa åt mig att fortsätta. Snart har du kärleken i din famn.

 

Hur det blir ifall jag blir gravid igen och ska föda barn, det vet jag inte nu – det beror på situationen i sig vid den tidpunkten. Det vill säga om jag fortfarande är gift med Micke, hur gamla tjejerna är och hur situationen ser ut med avstånd till sjukhuset och allt sådant. 

 

Ebbas födelsedagsfirande

Igår hade vi en helt underbar dag här hemma. Firade Ebba med både tårta och presenter, alla tre tjejerna lekte med Ebbas leksaker som hon fick (affären på bilden bland annat). Hon tyckte det var riktigt roligt, dessutom – som grädden på moset fick hon åka bil med pappa Micke. Riktigt roligt tyckte hon.

Farmor kom och åt tårta med oss. Mormor ringde och grattade med sång via högtalartelefonen. Hon (och vi andra) fick se bilder på den kusin vi aldrig träffat, på deras pappas sida. En kusin som är född tre dagar efter Mary. Det är rätt roligt faktiskt, nu har tjejerna två kusiner som är födda i april, förutom att både Samantha och Mary är födda då med. Två (Ebba och en kusin) är födda i januari. En i februari… Det känns roligt att de dessutom är så täta i ålder. Äldsta av alla dessa 7 är födda 2012, de två yngsta föddes 2016.

Grattis Ebba

Ebba är vårt yngsta barn. Fortfarande vår bebis. Men, hon pratar mer och mer samt blir så stor att hon verkligen inte kan tas för en bebis längre. Hon blir idag två år gammal. Tänka sig. Som ni läser i inlägget innan så gick förlossningen riktigt fort. 17 minuter efter inskrivningen på förlossningen föddes hon.

Min lilla stora älskling. Grattis på din dag! Det blir tårta och paket lite senare. Vi älskar dig allihopa.

Tips vid flera småbarn

Jag har ju som bekant tre småbarn. Eller ja, när Ebba föddes var Samantha 2 år och 9 månader drygt. Mary var 1 år och 8,5 månad gammal vid den tidpunkten. Jag tänkte lista mina tips på vad gjorde att jag klarade av den tiden. 

När Mary föddes var som sagt Samantha ganska precis ett år gammal. Kunde inte gå för egen maskin förrän i juni, dvs kring 14 månaders ålder. Det innebar att jag vissa stunder fick bära båda samtidigt. När Mary var fyra veckor gammal åkte Micke iväg på första scenjobbet den sommaren. Minns första kvällen, Samantha som gråtandes efter pappa vägrade somna utan ville helt sitta i min famn. Men det gick inte så bra för där låg Mary och försökte få i sig lite mat vid amningen. Slutade med att jag ammandes fick krama om Samantha som satt i mitt knä hon med. Var nästan så att mina armar fick växa lite den kvällen. 

  • Håll fast vid rutinerna.
    Det som ibland kunde bli världens tjatigaste och bråkigaste stund blev lugna och rent av harmoniska tack vare att vi inte ruckade på mattider eller sovtiderna. 
  • Bärsjal/bärsele är guld!
    Det ger dig fria händer till att kunna laga mat, läsa bok för syskonet/n och även att kunna leka med barnen. Det ger samtidigt bebisen närhet och trygghet. 
  • Natta barnen samtidigt.
    Redan från början nattade jag Mary och Samantha tillsammans. Det blev en mysig stund, där Samantha låg tätt intill mig med sin vällingsflaska och jag låg med Mary på mig som ammade. Fortsatte denna procedur då Ebba föddes. Jag sittandes i mitten med Ebba i famnen, ammandes. Samantha och Mary på varsin sida om mig. Urmysigt!  
  • Minska på kraven!
    Diska (då det ju ändå samlas bakterier och kan bli mögel rätt snabbt) men ta inte för stora projekt – storstädningen behöver inte ske varje vecka, det räcker med småplock och dammsugning typ. Gör det du orkar. 
  • Dagliga promenader.
    Gå ut i friska luften. Packa ner lite fika till dig själv och stora syskonen, gå till inhängande lekparker så de som kan leka får möjlighet till det, annars är promenader med bebis i vagn eller i sjal ett ypperligt sätt att få bebis att somna. 

Ebba 1 år och 9 månader

Tiden rullar på. Ebba, minstingen, blir idag 1 år och 9 månader gammal. Hon är en solstråle och hon är den som knutit ihop familjen känns det som. Hon älskar att prata, visa vad hon kan och ja.. Hon är en nyfiken liten tjej helt enkelt. 

Så fort jag eller Micke kommer inom synhåll efter ett tag ifrån henne ler hon med hela ansiktet och SPRINGER mot oss med öppna armar. 
Hon leker gärna med sina storasyskon. De är hennes idoler. 

Hon tecknar för fullt. Pratar mer men ändå många tecken som är aktiva. 

Trivs riktigt bra på förskolan och är en väldigt självständig och trygg tjej. 

Bloggen lågprioriterat 

Nu har bloggen fått hamna på efterkälken ett par dagar känner jag. Och det är tråkigt. Men det har varit dagar fyllda med aktiviteter. Dels har barnen varit i förskolan. Jag har pluggat och kunnat skicka in två uppgifter som båda skulle varit inlämnade först i nästa vecka – men ska använda nästa vecka till att läsa ikapp i litteratur och liknande. Det blir nog rätt bra planering känner jag. 

Jag har ju även kört tre gånger denna veckan. Och idag blev jag godkänd vad gäller styrning, krypkörning, gasa och bromsa på ett säkert sätt. I nästa vecka ska vi öva på att backa runt hörn så har fått läxa i att läsa på om detta tills dess. 

Jag hann igår äta lunch med en kompis. Det var riktigt skönt, få prata och ventilera sig om allt möjligt. Så underbart! Och jag längtar tills nästa gång! 


Bilden togs för ett år sedan. En liten Throw back såhär på torsdagskvällen. Ebba och Micke lekte i en kartong efter att vi fått hem vår nya kyl och frys.