Ebbas kreditkort? 

Igårkväll då Samantha och Mary sommat låg Ebba fortfarande vaken så hon fick följa med upp en stund för lite mys och prat med mig och hennes pappa. Plötsligt fick Ebba syn på Mickes mobilfodral (som även rymmer 8 kreditkort uppdelat på två sidor så att säga). Hon tog den och började dra ut korten. 

Micke: Nä, nu är det dags att sova. Ebba, kan jag få tillbaka korten nu?
Ebba: Nej, min!
Micke: Men Ebba! Det där är pappas!
*Ebba drar allt nära sig*

Ebba
: MIN!

Jag
: Jaså, Ebba har du fått pappas kreditkort nu? Vad ska du köpa då?

Ebba
: Bil!

Haha.. tänk er den diskussionen. Och tänk er Ebba om sisådär 11-12 år… 

05.30

05.30 gick vi in till tjejernas rum istället för att ligga kvar i min och mickes säng och väcka de andra två som fortfarande sover. Samantha kom in till oss vid kl 5, kunde inte somna om utan var tvärpigg. Försökte ändå få henne sova lite till. Men icke. Så det var lika bra att kliva upp kände jag. 

God morgon säger vi! 

En eftermiddag i regnet 

Vi gick (liksom igår) till deras förskola ca 1,1 km från hemmet. Där lekte vi massor med sanden, sprang runt och allmänt gjorde av med energi helt enkelt. Idag var jag dock så påhittig att jag tog med mig lite fika. Men mitt i fikat fick vi avrunda det hela och skynda hem hela vägen för att det började regna. Precis då vi kom hem och jag öppnade dörren slutade dock regnet. Typiskt va? 

Hitta sitt barn livlös i sängen 

Jag har varit med om en riktig skräckupplevelse. Det hände för ett år sedan precis idag. Jag och de två stora tjejerna satt i vardagsrummet och pysslade med något, en film var igång på TVn också. Ebba låg och sov i sin spjälsäng inne i vårt sovrum, i andra änden av lägenheten. Jag fick plötsligt en känsla av att jag måste titta till henne. Gick in till sovrummet. Ser henne ligga med ansiktet nedåt mot madrassen. Klappar på henne, märker att hon inte andas. Tar upp henne, hon är helt lealös i kroppen, ungefär som en kokt spagetti ni vet – inget motstånd alls i den lilla kroppen. Jag känner paniken komma i raketfart, bär henne fort in till vardagsrummet där min telefon låg. Ringer 112. Samtidigt som jag kopplas dit försöker jag med att klappa henne med flathanden på hennes bröstkorg. Andas fortfarande inte. Helt spökvit i ansiktet. Får rådet av 112 att nypa henne i tårna så hårt jag kan tills jag får en reaktion. Och jag fick verkligen ta i! Jag var rädd att jag skulle bryta tårna av henne men.. just då ville jag bara få henne att andas igen. Tårarna rann. Jag nöp henne hårdare. Samantha och Mary såg storögt på. Tillslut, efter några minuter fick jag en liiten respons och jag andades ut. Det kändes som om jag med höll andan tillsammans med henne. Ambulansen är på väg. Ebba börjar andas. Men fortfarande okontaktbar, lealös och vit i ansiktet. Följer inte med i blicken. 

Ambulansen kom. De gjorde en snabb undersökning och beslöt att hon (och jag) skulle med till sjukhuset. Micke, som jobbade den dagen, fick jag ringa hem. Vi fick vänta 10 minuter på honom innan han var hemma och då först kunde vi åka. 

Vi blev kvar den natten (fredag till lördagsnatten), fick sedan sent på lördagseftermiddagen besked om att hon fick åka hem på permission till måndagen. Då skulle vi tillbaka och ta blodprover… 

Ebba till BVC 

Igår var Ebba till BVC för en 18-månaderskontroll och vaccination. När BVC-sköterskan frågade om Ebba kunde säga 8 ord, kontrade jag med en fråga om teckenspråk gills (vilket det borde och gör då det är ett helt eget språk med egen grammatik osv). 

Hon kan säga: ”mamma”, ”pappa”, ”majy” (Mary), ”majmaj” (Samantha), ”umum” (lampa), ”här”, ”där”, ”här är jag”, ”hej”, ”tittut”, ”obba” (jobba), ”appa” (flaska), ”nej” och ”ja”. 

Hon kan teckna: ”Mary”, ”Samantha”, ”äta”, ”flaska”, ”tyst”, ”här”, ”där”, ”jobba”, ”pappa”, ”Ebba”, ”bil”, ”lampa”, ”kissa” och ”hej”. 

79 cm och 9,2 kg är hon nu. 7 cm har hon vuxit sedan hennes 1-årskontroll, vilket känns riktigt härligt! Vaccinationen gick bra. Hon satt i mitt knä med sin filt och såg på då de gav sprutan. Inte en enda tår, inte ett enda pip från henne heller.

Lilla sjuklingen 

Igår, direkt på morgonen så fanns det inga tvivel. Ebba hade fått feber. Så der var bara att vabba helt enkelt. Jag känner inte heller att det är lönt eller okej att släpa med Ebba ut och då lämna de andra på förskolan. De blev hemma de med. Likaså idag. Så det har varit lugna dagar. Dagar med filmtittande, lekar och lite sova för några av oss… 


Tre kvällar i rad nu, vid läggningen, har Samantha börjat gråta. Hon saknar hennes pappa. Men han kommer hem imorgon. Vilket ska bli skönt för oss alla. 

Vecka 19 (18+0) 

Jag är i vecka 19 (18+0)… Har ännu inte varit på rutinultraljud men jag tror det är en tjej. Nästan säker på det. Har mått dåligt dessa veckor – med illamående fram till lunch. Men inte direkt någon foglossning att tala om, än så länge i alla fall. En liten mage har jag, speciellt om man jämför med att jag faktiskt fått barn innan med. Men jag njuter. Det kan faktiskt vara sista graviditeten så jag njuter maximalt. 
                     ❤️❤️❤️❤️❤️❤️
Eller ja, jag är inte gravid. Utan kortet togs idag men för två år sedan. Det var Ebba som låg i den gravidmagen. Och just den helgen var vi i Växjö på Karl Oskar dagarna, fick digga loss till Molly Sandén bland annat… 

En mardrömsnatt

Puh! Vilken natt… 

Mary med mardröm kl 23, kunde somna om 23.30 i sin egna säng. Tänkte… NU får jag sova! 

Vid midnatt kom nästa; Samantha. Andningsbesvär, gråtandes av oro. Medicinering och somna om jämte mig. Men där låg jag, kände att jag behövde snabbt till toaletten – kan inte röra mig för då vaknar hon.. Ligger kvar. 20 minuter senare lyckas jag smyga iväg lite snabbt. Kommer tillbaka. Lägger mig igen. 

Kl 01 kom Ebba, lade sig mellan mig och Samantha. Rullade runt, sparkades och kröp över så Samantha vaknade och blev ledsen. De två lyckades somna om. Ebba på mig. Jag behöver på toa igen. Måste ligga blixtstilla då hon inatt är lättväckt. Tillslut lyckas jag gå iväg lite. 

Kl 03 kom Mary igen. Lade sig skavfötters med mig. Orolig men inga andningsbesvär i alla fall! Somnade om rätt snabbt. Men där låg jag. Ebba på ena armen/sidan av kroppen, den armen utsträckt till Samantha så hon kunde hålla handen och så med benen hindra att Mary skulle ramla ur. 

Kl 06 klev jag och Samantha upp. Fortfarande dålig i andningen trots medicin några gånger under natten. Så… blir VC med Samantha idag. Nu är jag trött…