Omtumlande dag

Igår var det verkligen en omtumlande dag, både känslomässigt, arbetsmässigt och rent allmänt. Jag var lite kryptisk i blogginlägget igår kväll där jag skrev om framtiden. Ni kommer att få veta vad det rör sig om. Mem bara inte riktigt nu.

Just nu är det så tomt hemma. Mina tjejer sovit på nattis inatt för att jag jobbade sent och ska jobba morgonpasset. Jag har känt att det är bästa lösningen för dem helt enkelt att låta dem sova där – istället för att behöva dras hem sent och upp tidigt. Tur att sådant finns ”nu för tiden” som mina brukare säger. Men oj så jag saknar dem. Jag hämtar dem kl 14 idag. Längtar massor. De är verkligen allt för mig och jag saknar deras kramar och mys.

Första mötet

Första mötet mellan Samantha och Mary när Mary var nyfödd på förlossningen skedde samma natt som hon föddes. Hon föddes den 22 april 2014, klockan 23.12 på natten. Samantha och Micke var hemma då, men kom så fort jag bad dem i telefonsamtalet som jag ringde vid 23.20. De var hos oss redan vid 23.40. Vilket gjorde att Samantha fick se sin lillasyster ganska direkt efter födseln. Och kärlek redan då. Titta bara på kortet, detta är taget tidigt på morgonen den 23 april, i en av förlossningens sovsalar.

Pseudotvillingars kärlek

Dessa två. Samantha och Mary. De har ett speciellt band till varandra. I mycket ses de som tvillingar men de är ändå lillasyster och storasyster. (Skiljer 1 år och 18 dagar mellan dem.) Mina pseudotvillingar. De visar kärlek till varandra på många olika sätt. De försvarar varandra mot andra. De leker väldigt bra ihop. De skrattar med och de hjälper varandra.

De sover gärna i samma säng. De går på samma avdelning på förskolan. De är varandras trygghet i mycket. Och oj vad jag känner mig glad över deras band till varandra.