Du kör ingen långtradare!

Idag har jag haft min andra körlektion någonsin. Och vi körde inne i Huskvarna, i ett lugnt område, där jag fick träna på att fästa blicken dit jag ska köra, att inte ta ut svängarna för mycket (fick då kommentaren att jag kör som om jag vore en lastbilschaufför som kör en långtradare) men också att inte ha för hög fart in i svängarna. 

Men som vanligt kommer jag med för höga förväntningar på vad jag själv ska klara av och sätter ribban lite för högt och blir besviken då jag inte når upp till dessa. Min körskollärare sa däremot att för att vara andra gången någonsin som jag kör en bil så går det riktigt bra, att jag inte ska ha för höga förväntningar. Och på grund av min synskada ska vi dessutom ta det lugnt – då jag har lite mer arbete med blicken (vrida runt huvudet mer vid rörlig blick) än andra som har bra syn. 

Igårkväll gjordes det sista på boken, den skickas in till tävlingen idag. Nervöst! Vi åt även pasta carbonara igår hela familjen. Micke testade en ny variant som han lagade till. Vi andra? Vi torkade bordet alla 4 tjejer. En mysig stund trots allt. Bra lämning på förskolan idag för alla tre, vilket också resulterade i en glad mamma. 


En bra start på dagen helt enkelt. 

Hinder mot att vara nyttig 

Jag vill ju som sagt äta mer nyttigt. Jag vill få en mer hälsosam kropp och mer hälsovänligt tankesätt. Men det som på några sätt hindrar mig att komma dit är dessa saker: 

  • Jag är sockerberoende. Dricker ett glas på cirka 4 dl oboy på morgonen och sedan oftast 5 dl Cola om dagen, minst. 
  • Jag äter inte så mycket grönsaker (det jag äter i grönsaksväg är: tomat, gurka, isbergssallad, vitkål, stuvad spenat, paprika, broccoli (ej färsk utan i tex paj enbart) och frysta grönsaker som jag i för sig inte tuggar utan bara sväljer.) 
  • Äter inte keso, produp eller kvarg. 
  • Är allergisk mot apelsin och kiwi samt färska jordgubbar. Känslig mot mejeriprodukter (i för stora mängder). 
  • Ska vara samma mat för hela familjen, dvs inga nötter alls, ingen koppling till skaldjur. Ska det vara fisk eller kyckling ska det finnas bra alternativ i annat kött också men alla tillbehör + allt annat på bordet ska passa både tex kyckling och nötköttet. 

Har ni tips?  

En frukost där jag för ovanlighetens skull även tog surdegsbröd till. 

  

Vill inte äta, bortskämt? 

Idag har jag varit högst aktiv i en diskussion angående barn och matintag. Där grundfrågan var:

”Barn som är i början av tonåren vill inte äta den mat som lagats till middag, vill sedan inte heller vara med och göra en gemensamt bestämd matschema. Vad ska man göra?” 

Min tanke i det hela är att man absolut ska kunna ställa sig och laga en till maträtt, alternativt ha samma bas i maten men olika tillbehör, alternativ till proteinet och sådant. Kanske olika typer av sallader, knäckebröd och liknande framme med? Inte direkt ovanligt med att några har pasta och någon har ris och en har potatis här hemma. Eller att en äte rester då den inte tycker om dagens mat. Ibland har barnen köttbullar med potatis och vi vuxna har kotletter med potatis. Ja, ni ser. Inte alltid man behöver stå och laga en helt ny maträtt. 

Alternativet  är att man har ingredienser hemma så att barnen själva kan gå och laga till sig något som den gillar, ta för sig av fil/yoghurt eller liknande. Redan nu är mina barn med och hjälper till med maten. Vispar, vänder på korvar i stekpannan (under uppsikt!), de ser på då vi skivar/hackar grönsaker, Micke lär dem hur man handskas med kniv (hellre sylvass kniv i det läget än en slö – blir renare snitt ifall olyckan skulle vara framme!) De är med och dukar fram/av. De är med och bestämmer vad vi ska äta. Vi har redan tidigt involverat dem i maten och allt kring detta – då jag tror det kan bidra till ökat intresse kring mat och matlagning men även öka deras ”nyfikenhet att testa nya saker”. 

Aldrig bara säga ”Äter du inte det som bjuds får du gå ifrån och inte äta alls ikväll!”, det ger mig kalla kårar en sådan kommentar. Bland något av det värsta jag vet är att gå och lägga mig hungrig. Varför ska jag då vilja att mitt barn gör det, oavsett ålder på barnet? Jag anser inte att det är att skämma bort dem, jag ser det som en respekt och empati – att de ska känna sig så pass ”välkomna i mitt liv” att jag vill de också ska njuta av maten.  Att de också ska känna det nöjet i att dela en trevlig middag med familjen/vänner. 

Är de/vi bortbjudna på mat och det serveras fisk, då äter Micke av potatisen, salladen, såsen och brödet. Det är inte ohyfsat tycker jag. Och är han ännu hungrig så han kommer hem så tar han sig en macka eller två helt enkelt. 


Tacos är en rätt tacksam rätt som man kan göra på olika sätt. OBS! I vår familj kan vi inte ha tacokrydda i köttfärsen pga allergi. Dels kan mam äta den som man ”brukar”, dvs självplock och med de ingredienser man själv vill ha. Man skapar sin egna rätt på det sättet. Eller så kan man göra en tacopaj, med sallad och lite tillbehör vid sidan av. 

Vilka är dina ”säkra maträtter” i er familj? Berätta gärna också hur du tänker kring detta, är jag ensam som tänker såhär? Skämmer jag bort mina barn i just detta – genom att de inte får gå hungriga om de inte äter en viss rätt som det bjuds på?  

En sjukt god (sen) middag 

Ikväll blev det en riktigt sen middag här hemma. Vi satte oss till bords vid 21.00. Men alla var med och gjorde maten, på olika sätt. Alla smakade av. Tyvärr somnade Mary precis innan vi satte oss till bords men finns mat lvar till henne imorgon (och hon hade ju fikat cirka en timme innan så ingen panik ifall någon undrar, samt en vällingflaska kommer stå i kylskåpet om hon vaknar inatt – vilket sällan sker). 

Men Samantha åt två stora portioner, Ebba åt upp en hel portion. Jag och Micke åt oss mätta på varsin stor portion. 

Veckoutmaning v.35 

Förra måndagen gav jag mig själv ett uppdrag, en utmaning. Att skriva ner allt jag under en veckas tid. Igårkväll avslutades det. Och jag är chockad. Insåg nog inte riktigt hur mycket skit jag egentligen äter. 


Med tanke på allt jag vräkt i mig i veckan så har jag gett mig själv en till utmaning som ska pågå i en veckas tid. 

  • Inget godis! 
  • Minska på oboy och Cola. 
  • Ingen snabbmat (tex subway osv) 

Gårdagens lunch 

Det blev tacos till lunch här hemma igår. Tjejerna älskade det. Och det bästa var? Absolut ingen stress hos någon av oss, åt ganska länge, Ebba bytte plats emellanåt. Mary matade Ebba ibland och åt själv då hon hann. Samantha tog fler portioner än hon brukar. En underbar måltid helt enkelt. Och det är den stämningen som jag vill åt – den harmoniska, icke-stressade och sagoliknande stunden. 

Kyckling i sötsursås 

Bulgur, kyckling i sötsursås och grönsaker till lunch idag. Det blev riktigt gott! Det tyckte även tjejerna. 


Jag hade gjort även två portioner med ris, samt tagit undan en del av den stekta kycklingen innan jag tillsatte sötsursåsen då tjejerna inte tycker om den såsen. 

  • Samantha tog bulgur och kyckling utan sås.
  • Mary tog ris och kyckling utan sås mer lite grönsaker.
  • Ebba tog bulgur och kyckling utan sås men ville ha en klick créme fraschie och lite grönsaker.. 

Myskväll med familjen 

Det blev en ”Ost och kex” kväll hos oss. Efter middagen åkte Samantha med Micke bort till affären och köpte många olika ostar, vindruvor och lite kex. Det blev en sen kväll för tjejerna (Mary somnade i soffan kring 21.30. Samantha och Ebba nattades  i sängarna, de somnade vid 22.00) men samtidigt så grymt härligt med en lugn, god kväll utan bråk och tjafs. 

Jag testade en ny sorts ost. En päroncider ost. Den var smulig men riktigt god. Mary drog i sig en hel klase med vindruvor helt på egen hand! (Jag delade dem och tog bort kärnan!) Ebba äter mögelostar – precis som Micke. Så där har de fått ett gemensamt intresse. 

Att kränka barnen 

Jag fattar inte vad det är för fel på folk. Är mobbning och kränkning verkligen något som man ska tillämpa i barnuppfostran?! Absolut inte säger jag… Men ändå pågår detta hela tiden, överallt och jag blir tokig!

  • ”Äter du inte upp får du ingen efterrätt.”
  • 
”Äter du inte så kan du inte bli stor och stark. Då kommer du alltid vara liten som en bebis.”

  • ”Bara bebisar slamsar med maten sådär.”
  • ”Ät upp nu och visa att du är stor.”
  • ”Du får inte gå ifrån bordet förrän du har ätit klart.”
  • ”Du skulle få sova över hos mig när du blev större men om du inte äter så blir du ju aldrig större.”
  • ”Det blir ingen välling ikväll om du inte äter upp nu.”
  • 
”Jag hade tänkt att ni skulle få glass efter maten. Nu får bara X och Y glass men inte du.”
  • Kom igen nu, visa att du kan äta. jag tror inte att du kan, kan du?!” (Negativ betoning)
  • ”Va?! Ska inte du äta upp?! Vad är du för en bebis?!” 

Dessa och en hel bunt till med kommentarer får Samantha och Mary höra av människor i deras närhet som jag numer bara känner stress över att äta tillsammans med. För vad ger detta för bild till tjejerna? Tvång till att göra något de inte vill, hot om konsekvenser som kan bli helt orimliga och kränkningar i samband med måltider – där de haft stora problem med att faktiskt få i sig tillräckligt. 


De har själva kommit på en lösning – att leka att de har en tävling. Och applådera då ena har ätit lite. De har roligt, maten slinker ner lite lättare. Och de har framförallt ingen press på dem att de måste äta upp. Jag blir också involverad i tävlingen och får också applåder. Och känner själv vilken glädje som fylls inom mig när man fokuserar på det positiva istället. När man ser barnet ifråga och inte vad andra tycker och tänker om allt. 

Ett bra sätt att tänka kring barn och deras matintag är detta: ”Jag bestämmer vad barnen ska äta men de bestämmer hur mycket de ska äta.”. Det känns bra för mig att tänka i de banorna. Jag tror verkligen inte man kan tvinga dem till att äta. Det bara låser sig för mina tjejer när de får order till att äta eller känner av stresspåtryckningar.