Mamma, jag ser morfar!

När vi gick hem från förskolan idag började solen gå ner och det var vindstilla ute. Detta gjorde allt så otroligt magiskt ute. Helt plötsligt så ropar Samantha: ”Mamma, jag ser morfar däruppe!” och pekar mot ett stort moln. Jag såg vad hon menade och ja faktiskt. En man med lite skägg som ligger ner och vilar. Marys kommentar om den stora magen som syntes var: ”Morfar har ätit stekt korv med potatis!” (Detta är en rätt som han lagade ofta åt oss som barn – när det var hans tur att laga mat. Typ hemmagjord pyttipanna. Men det är inget jag någonsin har nämnt för barnen tidigare!) Och mitt hjärta verkligen svällde upp av kärlek, till dem, till min pappa och till det där molnet på himmelen. Fick mig att känna lycka över att ha haft pappa hos oss så pass länge ändå, istället för att sörja hans bortgång.