En mardrömsnatt

Puh! Vilken natt… 

Mary med mardröm kl 23, kunde somna om 23.30 i sin egna säng. Tänkte… NU får jag sova! 

Vid midnatt kom nästa; Samantha. Andningsbesvär, gråtandes av oro. Medicinering och somna om jämte mig. Men där låg jag, kände att jag behövde snabbt till toaletten – kan inte röra mig för då vaknar hon.. Ligger kvar. 20 minuter senare lyckas jag smyga iväg lite snabbt. Kommer tillbaka. Lägger mig igen. 

Kl 01 kom Ebba, lade sig mellan mig och Samantha. Rullade runt, sparkades och kröp över så Samantha vaknade och blev ledsen. De två lyckades somna om. Ebba på mig. Jag behöver på toa igen. Måste ligga blixtstilla då hon inatt är lättväckt. Tillslut lyckas jag gå iväg lite. 

Kl 03 kom Mary igen. Lade sig skavfötters med mig. Orolig men inga andningsbesvär i alla fall! Somnade om rätt snabbt. Men där låg jag. Ebba på ena armen/sidan av kroppen, den armen utsträckt till Samantha så hon kunde hålla handen och så med benen hindra att Mary skulle ramla ur. 

Kl 06 klev jag och Samantha upp. Fortfarande dålig i andningen trots medicin några gånger under natten. Så… blir VC med Samantha idag. Nu är jag trött… 

Hemkommen klockan 23.30

Vid 23.30 inatt kom vi hem. Den som då var vaken av barnen var Samantha. Så otroligt lugn och hjälpsam hon varit idag. Höll Ebba sällskap då doktorn pratade med mig och Mary. 

Det var Marys astma som blommade ut igen. Jobbigt, men… Bara att ge henne den hjälp hon behöver helt enkelt. Igår fick vi lösa det genom att båda syskonen följde med också i och med att ingen av våra nära kunde ställa upp. Men det löste sig. Vi är hemma. Mary mår bättre. Och Samantha somnade inom 10 minuter från det att vi kom hem. Så skönt! 

En orolig natt

Inatt har jag sovit extremt lite känns det som. Somnade inte förrän efter 02.45 inatt och upp vid 04.45 för att hinna med bussen nu vid 06.02.. Men då jag klivit upp (efter att ha snozat i 10 minuter i sängen) gick jag på toaletten och sedan tillbaka in i köket. Där lade jag mig på golvet rätt och slätt för att snoza 3 gånger 3 minuter.. Så trött är jag idag. 

Jag jobbar mellan 07 och 13 idag. Jag längtar otroligt mycket tills jag kan hämta tjejerna. Var riktigt tomt utan dem hemma. Så konstigt, onormalt och skrämmande på ett sätt – även om jag vet att de haft det riktigt bra på nattis. 


Det som gjorde natten lättare var lovsången jag lyssnade på. Men också vännen jag pratade med, som fick mig på andra tankar och som förstod min ängslan, min nervositet och mina förhoppningar. Jag vill att de ska ha det bra på nattis, på förskolan och överallt där de är. Jag vill att barnens hälsa, både psykiskt och fysiskt ska vara på topp. Jag önskar så – av hela mitt hjärta att de inte ska behöva vara oroliga för någonting ännu på bra många år. Åh, om det gick att ta ifrån dem all livets smärta skulle jag göra det. Utan tvekan. Alla dagar. Alltid. För evigt. 

Inställda planer

Kryssningen blir inte av. Vi skulle ha satt oss på tåget om cirka 3 timmar. Men så blir det inte nu. Hade sådan ångest över det beslutet igår eftermiddag. Slutade med att jag avbokade den. Jag fick sådan ångest att jag grät och visste varken ut eller in. Frågade barnen och även deras pappa. Barnen sa nej till kryssningen och ja till Leos lekland. Och det var tack vare tjejernas vilja till att göra annat som gjorde att jag valde att avboka i slutändan. 

Att mysa igår eftermiddag på stranden med min vän Esther. Det gjorde ändå att beslutet kändes lite lättare att ”acceptera” på ett sätt. Och så ska vi bara städa lite här hemma, duscha lite snabbt innan vi åker mot Leos. Eller så städar vi bara idag och tar Leos lekland imorgon. Blir nog bra hur vi än gör. 

Status på livet 

Arbetsintervjun: Fick samtal från damen som intervjuade mig. De valde tyvärr en annan kandidat till jobbet. Bara att söka vidare! 

Psykiska ohälsan: Jag har en del issues att jobba med, helt klart. Tuffa beslut som kommer vara svinjobbiga men nödvändiga att ta. 

Micke: Åker bort idag igen. Borta i 1,5 vecka nu ungefär. Tjejerna kommer att sakna honom riktigt mycket. 

Jobb: Sommarjobbet startar på måndag, då startar även tjejernas första sommar med  nattis. Känns inte optimalt för fem öre men vad gör man inte? Men det känns riktigt fel med det här upplägget måste jag säga. Jag vill ju ha dem hemma hos mig. Kommer gråta de nätter vi är ifrån varandra. 

Kryssningen: Närmar sig med stormsteg, imorgon åker vi! Längtar massor att komma ifrån lite nu. Jag och tjejerna. Det behöver vi. Midsommar firar vi alltså på kryssningen och sedan med tåg hem igen. 

Många avsked 

Arbetsintervjun igår riktigt bra, kändes det som. Hann även med att lämna in dator och alla läromedel till Modersmålsenheten då det inte blir teckenspråk för de barnen nästa läsår. 

Idag blir det en lugn dag här hemma. Barnens pappa åker mot nästa jobb i eftermiddag och vi ska bara ha en skön kväll efter det. Kanske lite kladdkaka och glass så tjejerna får annat i huvudet än att han åkt iväg. Det är det som är jobbigt att han jobbar borta. Alla avsked som blir. Tjejerna tycker det är jobbigt. De vet som inte riktigt när han ska vara hemma och när han är borta. De saknar honom riktigt mycket då han är borta.


Här var Samantha i affären och fick egentid med både mamma och pappa i veckan. Det gillade hon skarpt. Inte så ofta det händer faktiskt men, plötsligt så händer det. 

He’s home! 


Igårkväll såg det ut såhär här hemma då tjejerna skulle somna. Micke fick snällt lägga sig bredvid Mary (skavfötters med Samantha). Så de låg tre stycken i Samanthas säng. Själv satt jag i Ebbas säng, på kanten och såg på min familj. Mina barn är verkligen det bästa som hänt mig. Utan barnen är jag verkligen inte hel. 

Det har varit mycket känslor som kommit fram nu då Micke kommit hem igen. Blyghet, vill inte bli lämnad själva, vill inte att pappa ska hjälpa men även att de vill vara så nära honom som möjligt. Tre veckor är en lång tid.