Språk hos barn

Jag har verkligen förundrats över hur snabbt barnen snappar upp teckenspråket, men även andra språk såsom engelskan. Men för min del är det teckenspråket som är mest aktuellt, som jag ”kör hårt med” och som helt enkelt finns levande i vår vardag. Svenskan får de från alla andra i deras omgivning. Teckenspråket får de bara av mig och därför anser jag det är viktigast att jag faktiskt tecknar med dem än att jag använder rösten med dem.

Igår för att bara ta ett exempel tittade vi på Babblarna – första filmen, på DVD. Då kunde man välja ”språk-lekar” som en kategori. Där visade de olika fordon, frukter och liknande med både bild och tal. Jag själv stod bredvid TV:n och visade hur den frukten/fordonet tecknades. Alla tre satt och sa ordet samtidigt som de tecknade detsamma. Så häftigt att se!

HÄR kan du se klipp på Youtube med Teckenhatten.

Alla tre kan teckna, men i olika nivåer givetvis. Mary är den som snappat upp mest, som använder sig av det och som tycker det är roligast/mest intressant. Samantha… Hon förstår mer än hon ”vill” teckna själv. Hon är mer intresserad av engelska verkar det som. Ebba däremot… Hon snappar upp, försöker teckna så otroligt mycket och tycker det är roligt. Jag försöker stänga av rösten och enbart teckna då jag är själv med dem. Är Micke däremot hemma också så pratar jag samtidigt som jag tecknar. Men jag försöker alltid ha i tanken att jag ska teckna med teckenspråksgrammatik och inte talad teckenspråk/tecknad svenska. Jag kör inte med TAKK, TSS utan jag kör fullt ut med teckenspråket, med all grammatik och sådant, jag vill de ska se teckenspråket som ett språk och inte bara som ett komplement till det talade svenska språket.