En liten paus 

Nu har jag min efterlängtade rast på jobbet. Sitter ensam i ett personalrum, har med mina trådlösa hörlurar och lyssnar på lovsång. Stärkande musik. Har en colaflaska med mig också. Det behövs, få den där lilla ”kicken” som gör att jag får ett normalt humör igen. Idag jobbar jag till 14, sedan har jag helg. Just nu är den riktigt efterlängtad. Få mysa med barnen och verkligen bara få vara. 


Det här bibelordet är verkligen något som får mer och mer fotfäste i mitt liv. Att Gud är med mig, lilla mig… Att han verkligen vill vara en del av mitt liv. Det är skönt att ha den visdomen, den känslan av närhet. 

Ljuset på min väg

”Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.” (Psalm 119:105), detta är en bibelvers som finns djupt rotad i mig. Vad jag än har för problem, i vilket mörker jag än befinner mig i så har jag Gud och Hans ljus kring mig och framför mig. 


Ibland då det känns som om allt i ens liv stormar och man inte riktigt ser en väg ut från stormen, eller då allt känns riktigt mörkt och man lever utan hopp på ett sätt. Då är detta riktigt skönt att luta sig emot. Ett löfte. Ett löfte om att Han alltid kommer finnas där för att guida oss – om vi vill och är redo att släppa kontrollen till honom.